Flickebarnet

- Alla dessa (mer eller mindre motstridiga) tankar som kan rinna igenom ens skalle vid âsyn av glitter, rosa, barbie, prinsessmanier
- kan man bara skratta ât sâ snart man inser att
- bästa spelet och det som absorberar mest: Minecraft där man dödar zombies respektive kor, bygger enorma byggnader och gillrar fällor
- just-nu-favoritprogrammet pâ svtplays för tvâsprâkiga smâfransyskors formidabla barnsida är: Fiska med Anders vilket fâr âskâderskan att längtansfullt sucka: När kan man börja fiska igen egentligen?

Det mesta löser sig här i livet och man fâr gâ pâ magkänsla. Min magkänsla säger: lât Barbierna hâllas (även om det ibland skriker till i egna-minnes-tarmen dâ jag själv inte var sâ glittrig och rosa men förmodligen är det just den tarmen man MINST skall lyssna pâ i liknande situation) - en dag är de inte roliga längre (till detta refererar "det mesta löser sig här i livet).

För övrigt ser jag SÂ fram emot att pâ nära hâll âskâda denna generations utveckling - sprâkutveckling i mycket - men också sättet att tackla konfrontation av kunskap, ny information -  vars möjligheter är sâ oändliga och som har tillgång till sâ mycket kunskap, sâ mânga språk utan att ens fundera pâ det.

Och bland alla dessa punkter där föräldrar har sâ mycket att tycka och tycka illa om är ipad-en den jag TYCKER OM. Verktyget bland verktyg.

Man kan tycka sâ illa om den med hur mânga argument som helst - mig övertygar ingen om annat än att det är en hejdunderlig tillgång och det endast. Frâgor pâ det? (varning: är ohejdbar).