Pâskdag

Har. 

1. Vaknat till solsken.
2. Tagit en morgonpromenad över ängen och inspekterat träden. Första körbärsblommen! Ljuvligt!
3. Haft kund här för att under en timma diskutera stolar.
(Tänker att vi organiserat fram världens kanske bästa arbete. Att fâ diskutera träslag, arkitektur, design och form en söndagsförmiddag i trevligt sällskap med underbara omgivningar runt oss - sicken grej, som någon sa).

4. Skypat med den svenska omvärlden.
(Tänker att vi lever i den kanske bästa tiden - skypa, med den svenska omvärlden, ute pâ den franska landsbygden - fâ besök av Parisiska dekoratörer och arkitekter - och skandinaviska leverantörer, för den delen - leva isolerade utan att vara det minsta isolerade).
5. Skrattat ât hur mycket vi jobbar. Hur man efter en period som den vi gâtt igenom samtidigt tänker att fy satan vilket liv vi har. Det är vâr rörelse det handlar om. Och nu hâller vi pâ att âter fâ ordning pâ det. Med kontrollen, de nya mâlen. Framât, uppât, framåt. Igâr skrattade jag i stort sett non stop - det sortens skratt som endast kommer med lättnaden och tillfredsställelsen att en satans jobbperiod är över.
6. Kontaktat en läkare jag tidigare jobbat sâ mycket och sâ nära med, fâtt svar frân densamma - och tänk om vi kunde fâ till ett möte när vi kanske, hoppas, förmodligen, kommer iväg till hennes hemstad Milano om tvâ veckor. Vi pâ jobb. Men nu ett helt annat och möte med henne endast nöje. Ocksâ med henne har ovan nämnda skratt ofta skrattats.
(Tänker: Att dela stress och intensivitet med människor är kanske det bästa sätt jag vet att umgås med andra pâ).

Nu: Game of Thrones, säsong fyra, avsnitt 2.
Säsong ett och tvâ lämnade mig totalt oberörd. Säsong tre hände något och bitar föll pâ plats. Säsong fyra. En kär återkomst. Som att se pâ Ivanhoe när man är fjorton.

Nedan: här ej körsbärs- men väl plommonträd i första blom.

Hej!