Som mânga av er vet som följt denna bloggen tog min verkliga blogglust slut för nu redan ett bra tag sedan.
Detta var i samband med att min lilla precis blivna 2-âriga systerdotter efter en långvarig förkylning blivit diagnosticerad inte alls förkyld men väl leukemi. Hon och hela familjen kämpade. Nio månader senare var hon borta. (Och jag länkar återigen hit, där föräldrarna själva skrivit om varför en insamling: Barncancerfonden gör fantastiska saker, frân forskning till familjehjälp till syskonstöd till you name it, vi har sett det pâ nära hâll. Och precision: att just denna insamling är till lilla Mejas minne betyder inte att det pâ något vis gâr till henne, familjen etc; det är som det heter i hennes minne, men allt gâr till barncancerfonden som tack vare dessa insamlingar kan göra det de gör).
Plötsligt kändes mycket väldigt konstigt att skriva om. Har ännu inte kommit tillbaka till som det var dessförinnan. Mycket känns ofta lite för glättigt och glatt (även om livet tack och lov också är det och skall sâ fâ vara, just glättigt och glatt).
Hursom. För någon vecka sedan skrev jag "2 nya varelser har hittat hit" eller något liknande.
Jo. För samma dag som lilla kattungen dök upp HÄR, sâ dök en helt annan flicka upp DÄR.
Jag har inte lyckats finna tonen sedan dess, inte riktigt vetat vad och hur att skriva.
Men ikväll dyker det upp - min systers egna inlägg.
Varmt välkommen till världen, lilla Clara. SOM vi längtar att fâ lära känna dig!
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire