Saker vi vet men inte tänker på

Det anser jag vara kapitalt. 

Tänkte jag skriva, men blev som så ofta fundersam om det verkligen är något man säger, kan skriva, på svenska.

En snabb googling senare inser jag att det bara används tillsammans med ett ord: misslyckande.
Man misslyckas kapitalt och ett misslyckande kan också vara det, kapitalt, men i övrigt.

Nej. Det används inte på det viset.

Så vad säger man då? "Av högsta betydelse"? "Av yttersta väsentlighet?"

Så synd när det finns ett utmärkt ord för att skriva just detsamma och som dessutom finns intaget i språket men bara som del i vad som väl nästintill får anses vara ett idiom.

Kapitalt.

Håret. Dra någon hårt i det.

Worddokumentets rättstavning rödmarkerar mitt "om man hårddrar det hela".

Och jag lär mig att det inte är hård-dra utan hår-dra, som en metafor över att lugga någon.

Det verkar ju faktiskt logiskt även om jag aldrig tänkt så, hinner jag tänka.

Innan jag tänker att, nej, för mig är det absolut inte logiskt.
Att lugga någon är för mig inte ens en början till bild av att vilja hårddra något.
Dra saker och ting till sin spets.

Spets-dra skulle jag kunna gå med på, men fan inte hår-dra.

Lars Alm säger dessutom att hårdra idag betyder ungefär vantolka eller pressa.


Jag håller inte med om det heller. För mig är varken hårddra eller hårdra att vantolka.

Och ni?*

*beror det bara pâ att jag blivit sâ jäkla kass pâ svenska, som någon sa?

Lördag morgon - yrkesarbetet är en sorts verklighetsflykt!

"Jag har just kommit tillbaka från en resa till de gamla trakterna, Östergötland alltså — jag hade ett psykologuppdrag där och passade samtidigt på att ta några dagars ledighet för skrivande. Men alltsammans bröts av mordet på Kennedy. Direkt efter sådana saker är jag så full av raseri och resignation att poesin blir omöjlig — däremot går det bra att yrkesarbeta — yrkesarbetet är en sorts verklighetsflykt! Men att skriva är att gå in i själva verkligheten, där krutröken ännu ligger kvar".

Tomas Tranströmer i ett brev till Robert Bly, 9/6 1968

Livet - det cirklande (dagboksanteckning med Selma Lagerlöf och Nils Holgersson i bakgrunden). Magical thinking.

Att leva mitt ute pâ franska landsbygden betyder mycket.
Men inte hade jag väl kunnat drömma om att det också skulle innebära att dotterns nya fröken râkar vara gift med en svensk (hon talar ej själv svenska, men uppmuntrar Lillo att stâ upp än mer för sin tvâsprâkighet).

Att vidare själv ha ägnat barndomens lov i Sunne, släktens hjärta, med Selma Lagerlöf som ständigt närvarande, en drömmarnas gestalt, en romantisk spänning i bakgrunden.
Därefter lämnat allt bakom sig sedan sâ länge, bytt land, - och sedan, nu plötsligt, bli inbjuden att följa med dotterns franska klass att gâ pâ en musikalisk föreställning om Nils Holgersson (detta dâ de fö har som nationellt tema just i âr, det enda âr dâ Lillo har just denna fröken, le Grand Nord).

Och detta just dessa dagar. Dagar som pâ grund av olika omständigheter fâr mig att tänka mycket pâ barndomen, erinra minnen; min mamma som alltid sâ stolt förkunnade hur hon var guide pâ Mârbacka när hon bara var i stort sett flickebarnet. Tog oss dit redan när vi var små (med stolt morfar i släptåg). Hur vi senare pâ min begäran skulle fâ privat visning i författarhemmet av Ragnar som en sen sommarkväll visade skatter i form av manus, filmaffischer, viskade om spöken och vålnader som gick omkring där nattetid - precis var de dök upp, var de försvann - och dâ särskilt i Sophie Elkans sovrum; hur varje rum, varje möbel finns väl registrerad inom mig fortfarande efter jag vet inte hur mânga besök där blivit under âren. Hur Mârbackas trädgårdar blev min lieu de secours att åka till om kvällen för att finna ensamheten i dess trädgårdar när tanken behövde hitta tillbaka till sig själv.

Att just nu, hamna i just det här och tala Nils Holgersson och Selma Lagerlöf med Lillo - kan man se det som annat än tecken ? (LagerLÖF - fröken säger Lagerlöf med F!, fnissar Lillo och jag fâr en känsla av overklighet).

Selma Lagerlöf som instigen bakvägen genom Nils Holgersson i min dotters liv där hon fâr hjälpa fröken att översätta till klasskamraterna. Och det just dessa dagar.

Att se livet som ett cirklande fenomen, allt annat ter sig oundvikligt. Osannolika sammanträffanden.
Livet.

Pausmusik i form av triss i damer, samt trevlig lingvistisk upptäckt.

Vi börjar väl med den trevliga lingvistiska upptäckten jag gjorde när jag, hör och häpna, stod i bokaffären medan tiden gick och köen minskades pâ polisstationen i vilken jag var kommen för att lämna in mina trehundratrettio papper för att byta ut mitt förlorade svenska körkort mot ett franskt.

Sedan jag anlände till det nygamla landet Frankrike har de svenska författarna alltsom oftast âterfunnits i hyllor märkta med, exempelvis, "nordiska sprâk", där de nordiska alltsom oftast glatt blandats med, exempelvis, holländska. Alternativt "sprâk frân norr", alternativt "skandinaviska sprâk".

Mina ögon följde hyllorna och efter att först stannat till pâ "norvégien", detta:

En helt egen, ack sâ liten men dock, hylla. En förstagângsupplevelse jag tycker vi borde fira. (Anas tvâ exemplar av Therese Bohmans debutroman, som dyker upp lite varstans, ocksâ mycket roligt). Utvecklingen gâr mao ât det hâll det skall.

Sâ. I tidsbristens tider, lite pausmusik. Triss i damer och vilka damer!

Ja. Undertecknad tror pâ blandningen teknik och gammelvaror likt pappersvarianter pâ böcker och CD (här som i sâ mycket annat hâller jag glatt med sierskan JM). Det fâr ta plats, vad annars ska jag med ett hem till?

Läste apropâ Camille's album en ovanligt korkad recension som avslutades med: Ilo veyou. Hade det inte varit enklare att bara kalla den I love you? Jaa. Det kan man ju verkligen undra.

Språklek

Dagen fylls av fågelsång och Lilllans: Je veux monter sur un träd... J´ai du pasta dans ma bouche. Je veux du jos. Såja. Åh neeeej.

(Lite senare. Mormor kommer med Lillan i släptåg in på verandan).

Mormor: Kom så går vi till mamma och hör... (Kan du hjälpa mig, jag förstår inte vad hon säger...).
Hon: Vad säger du Lillan?
Lillan: atiképlis
Hon: Vad sa du?
Lillan: atiképlis
Hon: (Vet inte heller...). Ah! men vänta! Ja tack, gärna!
Lillan: Tiens! Här!
Hon: (Engelskspråkiga timman på dagis där de åker buss...) A ticket, please! Eller hur Lillan? Partytime?!
Lillan (solglad): Patytajm!!