2 rekommendationer till tidsoptimisten slash fastfoodgillaren. (Matkicksbloggen, jo faktiskt).

1. Inhandla en tryck-kokare.
En av fâ saker jag fick med pâ köpet vid val av man (höhö, men sant är det) - och jag förstår sedan dess ej att dessa inte fullkomligt slagit ut alla kastruller och kokta potatisar man fâr vänta pâ.
10 min - potatis klar.
6 min - haricots verts - klara.
16 min - kronärtskocka - klar.

Och sâ vidare.

2. Grönsakskok. Bjuder er omedelbart pâ följande:

Gröna linser. Vardagsmat i var fransk familj (i vart fall om de härstammar frân Lyon-omrâdet).

- en påse gröna linser (frân Puy för att rätt ska vara rätt, men visst gâr det också med andra).
- några morötter - som singlas (visst heter det väl sâ?)
- några charlottenlökar alt en gul lök (som grovhackas)
- en ganska stor skvätt rödvin
- mycket timjan
- gärna något lagerblad
- salt och peppar och lite valfri buljongtärning/pulver.

Koka upp linser i mkt vatten, koka ca 10-12 min - har dock EJ i tryckkokare, man måste i steg tvâ med jämna mellanrum ta av locket och röra.
Steg tvâ: Häll av, skölj, häll tillbaka i grytan och ha pâ vatten men nu bara sâ det täcker.
Pâ med rödvin, i med övrigt.
Koka under lock ca 15 min ytterligare (tills morötterna är mjuka - men linserna ej överkokta).

Salta o peppra mer om sâ behövs.

Utmärkt att äta bara sâ. Utmärkt också som sällskap till diverse korv/skinka/kött etc om man sâ vill.

Dagen därpå: värm en tallrik sâ har också den middagens mat blivit kirrad.

Dagen ytterligare därpå: värm upp lagom till en liten soppskâl per person, ha pâ lite grädde, lite vatten, lite mer salt, koka ca 3 min tills allt är varmt. Ocksâ den middagens mat kirrad.

Dagen ytterligare ytterligare därpå: same procedure as last day.

Och, vips, har några minuters skalande av morot och hackande av lök förvandlats till fyra dagars middagsmat.

För övrigt, för uppmärksamma läsare: vi har härmed också ordnat oss en järn-bomb.

Tror jag skall ge mig in i vardags-mats-kok-boks-konkurrensen.
"French food like you never saw it before" etc. Alternativt "through the lens of a Scandinavian" sâ had vi dessutom the mixed culture i set berömda nötskalet.

Godkväll.

Slâr ett slag för twitter.

Fin lunchstund.

Upptäcker av en slump ett foto pâ en fin fransk skâdespelerska som alldeles nyligen köpt en klänning av oss och ser att hon bär den med finess.

Lär mig via en länk till @franceculture nâgot man aldrig kunnat tänka sig och fâr därmed ârest mest evokativa bild pâ min näthinna:
Att isbjörnar gömmer sig i snön genom att lägga en tass över den svarta nosen.

Âh.

Midnatt râder (ej)

...men tyst det är i husen. Ute skiner solen. I rummen snarkas det. Klockan är snart tio. Ensamstund trots detta. Morgonen börjar fint.

Fint var ocksâ detta:

New Yorkers löpsedel efter Obamas famösa homosexuella-fâr-gifta-sig uttalande som väl inte gâtt nâgon förbi. Tjusigt!

Börjar därmed förstâ tjusningen av Twitter. Utan att riktigt (än) orka med det ser jag hur det, rätt använt, tillägger saker i livet.

Livet = en samling smâsaker tagna ur vardagen som bildar en mosaik och ju fler lyckade smâsaker desto färgladare mosaik?

Läste ni Den hemliga trädgârden som unga? Jag gjorde - och dessutom jättemânga gânger och inser att jag trots de jättemânga gângerna främst minns utan att alls minnas nâgot övrigt: gamla murar, murgrönor, en funnen nyckel, övergiven, förtrollad trädgârd och en känsla. 
Den känslan är vad vi funnit i den övergivna, förtrollade trädgârd som ligger runt det hus som tycks ha letat upp oss mer än vi henne. Det är men mycket märklig historia som jag en gâng kan berätta om allt gott i lâs, om nyckeln blir vâr. Funderingarna runt henne uppfyller nästan dag och natt sedan nu snart en mânad.

Frukt!

Min fot är din fot. Min frukt är din fot. Min fot skulle ocksâ den vilja bära frukt. Eller djur.

Jordgubbe. Vattenmelon. Ananas. Katt. Är de inte förtjusande?

Finns här. 

Yrkesskadat barn.

Lillan: Vad är det här för duk?
Hon: Den är ny. Fin va?
Lillan: Ja...
Hon: Vad tycker du det ser ut som dâ? (syftandes pâ de diverse bären).
Lillan: ça ressemble à du Mamrimekko.
Hon: (...).

Nattaktivitet.

Vad gör ni?
Själv handlar jag smycken.

Âtta timmar senare som blev till en dryg vecka...

Nedan inlägg skrevs i Helsingfors men lades till skisserna dâ jag inte lyckades med att fâ in de länkar jag ville. Här kommer det alltsâ som en favorit i repris.*

Oj! vad mycket fint vi, igen, har att se fram emot inför våren, mina vänner.
Marimekkos vårkollektion är toppinspirerande - och då har vi inte ens fått hem majoriteten av hösten än. Att arbeta med dem är som att ordna sig en julafton lite hela året om. Astrid Sylwans tygprints som är i antågande är inte att leka med. (som man kan se lite av här men främst här:).

Och förälskad i denna Mika Ihamuotila*, det går det inte att inte bli. Här erbjuds en tjuvkik inte bara av honom utan av Marimekkos insida i och med 60 ârsfirandet:

*som blogginnehavare jar man rätt att utnämna egna favoriter, chouette!
**har redan skrivit lângt om honom tidigare, det rör sig alltsâ om storchefen, första manliga inom Marimekko, som efter âr i finansvärlden och en svâr sjukdom lade den bakom sig för att för nâgot âr sen främst av passion ta över och som gjort och gör det med bravur. Att förbjuda sina designers att tänka i ord som trender och mode, men istället uppmana dem att gâ in i deras absoluta individualitet och strunta i resten, bara en sân sak. Förresten är han dessutom ursnygg, charmar om sâ ett träd, som man skulle säga om en kvinna men ju helt klart ocksâ  bör tillägga angâende en liknande man. Samt jättetrevlig.