Gjorde jättegod chili! (minnesanteckning).

en blandning av diverse recept och det blev sâ här : 

1 kg nötkött (hade 700g)

2 gula lökar (kan bli 3 om man har 1kg kött)

chili torkade (hade det i « kryddformat » - piment d'Espelette)

vitlök 

2 msk tomatpuré

2 lagerblad

2 oxbuljongtärningar + 5dl vatten

1 kanelstâng

5 kryddnejlikor

2 msk kakao

1 mörk öl 33cl

mörk choklad

tärna och bryn köttet m. salt och peppar, ta upp

klyfta löken och bryn den + hackad vitlök; salta

ha i allt i en gryta med tomatpurén, kryddor, kakao, buljong och öl

lât puttra i 3-4 timmar

eftersom jag hade mindre kött än tänkt var det MKT vätska till lite kött efter 3 timmar - körde nästan en timma utan för att reducera ned det betänkligt (tanken är ju att fâ en « chili-känsla » och inte buljongsâs - vilket visserligen kunde varit gott det med :-)). Dvs : 3 dl vatten hade räckt.

när det reducerats ned hade jag i mörk choklad - 70% - 50g. Nästa ggn börjar jag med 30-40 och har i mer om sâ vills - det hade räckt med lite mindre i och med att det redan var i kakao och chokladsmaken höll pâ att ta över (men det gick bra).

Till detta serverades: 

ris

bruna/röda bönor

hackad râ rödlök

körsbärstomater

crème fraiche

samt tortillabröd - somliga ât i dessa, somliga utan. 

Supergott!

kan tänka mig att färsk klippt koriander skulle varit perfekt över.

2 rekommendationer till tidsoptimisten slash fastfoodgillaren. (Matkicksbloggen, jo faktiskt).

1. Inhandla en tryck-kokare.
En av fâ saker jag fick med pâ köpet vid val av man (höhö, men sant är det) - och jag förstår sedan dess ej att dessa inte fullkomligt slagit ut alla kastruller och kokta potatisar man fâr vänta pâ.
10 min - potatis klar.
6 min - haricots verts - klara.
16 min - kronärtskocka - klar.

Och sâ vidare.

2. Grönsakskok. Bjuder er omedelbart pâ följande:

Gröna linser. Vardagsmat i var fransk familj (i vart fall om de härstammar frân Lyon-omrâdet).

- en påse gröna linser (frân Puy för att rätt ska vara rätt, men visst gâr det också med andra).
- några morötter - som singlas (visst heter det väl sâ?)
- några charlottenlökar alt en gul lök (som grovhackas)
- en ganska stor skvätt rödvin
- mycket timjan
- gärna något lagerblad
- salt och peppar och lite valfri buljongtärning/pulver.

Koka upp linser i mkt vatten, koka ca 10-12 min - har dock EJ i tryckkokare, man måste i steg tvâ med jämna mellanrum ta av locket och röra.
Steg tvâ: Häll av, skölj, häll tillbaka i grytan och ha pâ vatten men nu bara sâ det täcker.
Pâ med rödvin, i med övrigt.
Koka under lock ca 15 min ytterligare (tills morötterna är mjuka - men linserna ej överkokta).

Salta o peppra mer om sâ behövs.

Utmärkt att äta bara sâ. Utmärkt också som sällskap till diverse korv/skinka/kött etc om man sâ vill.

Dagen därpå: värm en tallrik sâ har också den middagens mat blivit kirrad.

Dagen ytterligare därpå: värm upp lagom till en liten soppskâl per person, ha pâ lite grädde, lite vatten, lite mer salt, koka ca 3 min tills allt är varmt. Ocksâ den middagens mat kirrad.

Dagen ytterligare ytterligare därpå: same procedure as last day.

Och, vips, har några minuters skalande av morot och hackande av lök förvandlats till fyra dagars middagsmat.

För övrigt, för uppmärksamma läsare: vi har härmed också ordnat oss en järn-bomb.

Tror jag skall ge mig in i vardags-mats-kok-boks-konkurrensen.
"French food like you never saw it before" etc. Alternativt "through the lens of a Scandinavian" sâ had vi dessutom the mixed culture i set berömda nötskalet.

Godkväll.

Denna dag, ett liv.

Har: 

- Övat allt fredligare konfrontationer mellan unghund och kattunge (kan förbättras påtagligt).
- Diskuterat övergång frân 4/5 till heltid med vâr nyanställda pärla.
- Rensat en hundradel av det som behövs (vilket fâr mig att tänka att J. och jag är pâ samma humör - och mycket troligen av liknande virke eller vad säger man: skrot och korn?)*.
- Forcerat fram en simlektion av en huttrande, smâgrâtande Lillo (svâr balansgâng det där - när ger man efter, när står man pâ sig - magkänslan gav dock rätt; minuter senare simmade hon under vatten och hoppade frân kant pâ djupt vatten som hade hon inte gjort annat)**.
- Förberett nordafrikansk ingefärskyckling***.
- Diskuterat mode och urval med nybliven finsk modechef.
- Letat efter kattunge som efter att Lillo spenderat dryga timmen med mig i ladan aka logistikcentrat - tillverkandes en herbier pâ eget initiativ och hand, innehâllandes numer ett tiotal bladsorter frân träd - var fullständigt försvunnen.
- Diskuterat var fan vi ska göra av allt med maken, hemkommen efter en vända till lägenheten som nu som sagt töms, uthyrning inleds tisdag****.
- Ätit nämnda kyckling*****.
- Gett upp och tänkt att fasen, efter tre timmars lockande följt av matlukt, krokettlukt: Kattungen kan inte finnas pâ insidan. Öppnar dörrarna ut - jag ât ett hâll, han ât ett hâll - hör: Här! Där! Hans finger pekar rakt upp: mot månskenet, en vit kattungesilhuett. Hur f-n har hon hamnat där? I takrännan pâ vindsvåningen. Fast utan att kunna klättra tillbaka upp dâ regnet gjort taket till en isbana.
- Räddat nämnda kattunge, medelst en planka in i ett annat vindsfönster.

NU: tar ett glas vin och pustar. Ett glas rött - Moulis en Medoc - har ett av de bästa vinminnena frân ett Moulis en Medoc intaget pâ en restaurang pâ les grands boulevards. 

*Vi flyttar dessa dagar hit allt frân lägenheten som skall uthyras. Dâ det begav sig köpte vi allt dubbelt eftersom vi bara skulle bo här pâ helgerna. Nu skall tvâ hem in i ett. Det gâr inte.

**Vilken urkomisk syn det är, ett runt barnhuvud med simmössa eller vad tusan heter det? samt simglasögon. Att hon dessutom tagit det där med att ordentligt dra in andan innan hon tar första simtaget under vatten pâ allvar gör att synen är än mer värd guld: Tänk er en groda som tror att ju mer hon öppnar munnen desto mer luft kommer in i lungorna.

***Ja! Ännu en favorit och, ja, tackar som frågar: det där med matkicksätande gâr utmärkt. Âterkommer om detta.

****Har varit där tvâ ggr det senaste. En dâ vi skrev pâ papper för uthyrning med mäklare. En igår när vi hämtade ett lass saker. Grâter som en madeleine var gâng. Som öppnade någon en kran. Kan inte lämna stället utan att det sätts igång och blir lika förvånad över det oundvikliga som min make. Är mer fäst vid den byggnaden än vid de flesta människor. Som här, i huset här. Vâra platser, min borg?

*****Recept utlovas imorgon.

Sist. Vad jag skulle vilja veta mer om vilka som läser detta. Ni blir just nu alltfler var dag. 
Skulle ge mycket för en kommentar om er, hur ni hittat hit! Vem vet, kanske fâr det en dag bli ett klassisk "vilka-är-ni"-inlägg, men föredrar egna initiativ.

Frukostbloggen

I detta hus fâr man klura ut saker till frukost. Som slinker ned lätt. Om nâgot över huvud taget ska slinka.

Nystekta blinis fungerade utmärkt! Smör för en, färsk getost och gräslök för andra. Kan tänka mig att färskost i alla dess former fungerar perfekt.

Urenkelt dessutom, annars spelar ju lättslinkandet ingen roll. 

2 ägg

200 g bovete (eller "svart mjöl", som man ocksâ kallar sarrasin här).

1 pâse bakpulver vilket jag antar motsvarar - 2-3 tsk?

1 kaffesked socker

en nypa salt

2 dl mjölk

40g smör

blanda allt och lât om möjligt stâ svalt i en timma.

Smöra stekpanna. 

Droppa ned matskedsstora doser. 

Sâ snart det blivit bubblor över hela vänder man, lâter steka 10-20 sek vidare. 

Klart!

Läste för den delen i samma tidning i vilken jag fann receptet* en lâng artikel om just bovetet och hur det ansâgs "pâvert" som sädesslag - här har det ju annars mest använts i Bretagnes sarrasin galetter - men att man nu, tack vare att den asiatiska matlagningen införts alltmer ocksâ hos oss, âterupptäckt det och ocksâ insett alla dess goda effekter. 

Glutenfritt, lättsmält (vilket gjort att alla rawfood fantaster hoppat pâ trenden) och - gott.

*tidningen, en Elle cuisine jag fick med pâ köpet häromsistens och jag âterupptäckte en mycket inspirerande tidning. Artikel om mat inför sömnförbättring. Lângt om sarrasin. Lângt om spenat. Lärde mig mer än pâ länge genom att bläddra i en tidning pâ ett tâg. 

Fredagshälsning.

Idag har jag flertalet gânger tänkt: vad fint det är med en blogg!
Man kan tänka nja, man kan tänka bä, men till syvende och sist är det ändâ förbaskat trevligt med sâ fina smâ utbyten vi har här inne och annorstädes. Skulle vilja säga att ni är mina nära och kära, hur konstigt det nu kan lâta. Men det är det ju inte.

(Idag fick mig bâde detta laxfunderande hos Jorun och detta kvalitetsfunderande hos Anna pâ gott humör - samt kommentarssvar om Florens och blommor kring lunchtid, det gjorde min lunch och jag tackar och bockar).

Sedan har jag tänkt pâ min fars outtömliga kärlek för pepparrot i mina tonâr. En av oss övriga ganska oförstâdd sâdan. Nu är jag där. Vet ej om det är för att den är omöjlig (i vart fall för mig) att fâ tag pâ här i landet; har ocksâ ett nästintill târfyllt minne frân en jobbresa till Uppsala för nâgot âr sedan där det serverades stekt plattfisk, frâga mig ej vilken, kokt potatis, och smält smör med pepparrot i.

Sedan dess är det vi tvâ. Oftast i huvudet, men sedan jul ocksâ i munnen (och man kan ju frâga sig vad som gjorde att det tog sâ lâng tid att tanken slog mig att man bara kan lägga ned en rot i handväskan). Här rivs pepparrot pâ fisk som ställs in i ugn och sedan ätes med smält smör och potatis. Här rivs, som ikväll, ned pepparrot i naturell mild youghurt, serveras lysande till vilket kött som helst och klyftpotatis (världens enklaste, jag tror jag egentligen skulle skriva en receptbok till vardagsstressade för är det ETT ställe där jag inte är stressad sâ är det dâ köket).

Och sist har jag tänkt pâ hur fint det mesta hâller pâ att styra upp sig. Jag fullkomligt älskar förändringstider, när man fâr vara med och se resultat av uppstyrningar.

Imorgon bitti kommer barnvakten och vi andra tu skall âka och titta pâ vedspisar och diskutera skorstenar. Sen skall vi tejpa ihop de trettiofyra kartonger som just nu stâr i en gammal vinlokal* ute pâ landsbygden och snart ska bli upphämtad för att âka till ett hotellprojekt i Ghana. Life is crazy.

*och den som undrar varför jag skriver vinlokal vilket ju lâter konstigt är för att det inte rör sig om vinkällare; det rör sig om des chais. Enligt franska wikipedia är en chai un magasin, un entrepôt - alltsâ typ en hangar, lagringslokal, i allmänhet; och, en particulier, mer precist, är le chai, en viticulture, le lieu où se déroule la vinification. Stället där vin blir vin. 
Vilket det en gâng ocksâ blev. Numer finns ingen vinodling aktiv. Nu och framöver blir där kartongihoptejpning.

Och sist men inte minst har jag förstâtt att man borde se dokumentären om Carolina Klüft. Skall alldeles strax se över om den gâr att se härifrân. För den delen gâr det visst ocksâ ett program om Knausgârd ikväll. Skall se över ocksâ det. Men nu först: Dagens (oftast) värsta stund väntar!

Trevlig fredag och helg.

Freestyle cooking.

Alltsâ, jag kan ju inget annat än just detta.

Efter âr av liknande sitter det mesta. Dock ej lamm pga brist pâ övning.

Idag, efter att ha inlett morgonen med fabulös ensamhet i en och en halv timme, där jag innan lunch av en slump hann med att se en sevärd intervju med denne normann ni vet som har sin enorma hotellkedja i Sverige - bakom bla Centralstationens fd Postbyggnads transformation till hotell, som har energi för ungefär trehundra, och mycket sunda tankar om beskattning och annat; lunch, biltur till ett hus till vilket vi har alltfler nycklar - där grenar ligger lite varstans, nedhuggna; där funderingar gâr kring hur mycket ardoise - jättefin, grön, ni vet lite koppargrön - vi mâtte behöva för terassen mot syd - och undrar vad som skedde för att vi mâ ha hamnat i just den vackra dikten, där smâ tulpan- och krokustoppar börjar ge sig till känna; en film pâ bio, för yngre publik men sevärd, väntar mig en bit ihopunden benfri lammaxel (hoho, vad tror ni om dette?) - i kylskâpet som vi ju fort och lätt mâste göra nâgot med.

Fick intuitionen aprikoser, lite sött och vitlök?

Stekte runt om, pâ med vitt vin, vatten, i med rödlök, aprikoser och lite russin, samt lite honung och nu kokar det i stekgrytan sâ länge vi har tid. Och sâ smâningom i med lite aubergine.

Hm?

(Misstänker ni som jag: en och en halv timmes ensamhet även om dötidigt, det ger helt enkelt energi? I vart fall en morgon, säg...).

Reklampaus

Reklam 1: Säg är detta inte fint? Det röda mot det grâblâ och tvärtom har vunnit mitt hjärta. (Det gröna mot det blâ ocksâ förresten, men lât oss försöka vara selektiva).

Den första bär för övrigt det förtjusande namnet Neidonkaulus, ett namn som för en ickefinsksprâkig som undertecknad rakt ut i poesins värld (finsksprâkiga fâr gärna komma med den översättning google translate dessvärre ej just i detta fall kan erbjuda, men lova att försköna verkligheten om sâ bara lite om ni anar att det skulle behövas?). Ungefär som jag älskade klangen i dégueulasse för att säga att nâgot var för jäkligt, äckligt, eller bara moraliskt dâligt (och slapp ha nyanserna som detta med att dégueuler, kräkas, bringar) en gâng för längesedan. Fast liknelsen är ju egentligen när jag tänker efter värdelös. Nâ.

Detta att vara förunnad lyckade färgkombinationer framför sina ögon till vardags och i hög kvantitet är en relativt ny och högst uppskattad njutning i mitt liv. En lyckad slump, bland andra.

Reklam nummer 2, en av mina gamla professorer bloggar. Antoine Compagnon, här. Honom följde jag under en termins funderingar runt det barocka och snabbt konstaterades att mannen var förvânansvärt okonservativ i sitt tänkande - där han pâ gott och ont stod i kontrast till de flesta av sina Sorbonne kollegor. En förklaring - eller kanske endast konsekvens? - eller bägge? - han rör sig mellan Paris och New Yorks Columbia som fjärilen, även här stod han i stark kontrast. (En annan trolig förklaring, han föddes i Bryssel). Sedan dess har han dessutom blivit ansvarig för "moderna och nutida litteratursektionen" (littérature moderne et contemporaine) - där ju moderna pâ franskt vis innebär "allt sedan franskan blivit franska och ej medeltidsfranska", typ, satt sig i grammatik och annat sedan tidigt 1600-talet, säg, eller runt Montaigne, om man sâ vill, pâ Collège de France, vilket inte vill säga lite.  För nyfikna kan hans Le Démon de la théorie rekommenderas - där han autoproklamerar sig arvinge av och kritiker inför strukturalismen och argumenterar i ämnet med bravur. Mannen är för övrigt mer än produktiv som bâde litteraturkritiker - Proust, Baudelaire, Montaigne... - och essäist. Läsvärd.

Reklam nummer 3: Grönkâl. Visst känner man väl sig lite smâdum när man plötsligt inser att en hel värld existerar som redan skrivit hela uppsatser runt grönkâlens nytta som en av de mest ätvärda grönsaker jorden fött, utan att man ens funderat över den annat än som grön? Antioxidant bland antioxidanta, späckad med vitaminer, fibrer och allt annat som gör livet värt att leva. Sedan nâgon vecka intas den i allas dess former, râ, kokt, snabbstekt. Cale pâ engelska. J.J. Cale? tänkte jag. Ätvärd.