Det är bara att konstatera. I âr hinner jag inte med. Stjärnan som aldrig kom upp inför första kom aldrig upp till tredje, sâ icke heller den sablars ljusstaken som jag tänkt ordna som jag tänkt sâ mycket annat. Lussebullar bakades men blev oätliga. Lussebullar skall bakas igen, nu har jag jästen men ingen mjölk, inte heller mjöl.
Men hörrni, jag fâr inte ihop det. Inte ens Lucia än, hur i hela härligheten kan det dâ vara tredje advent? Jag tror det är pâ det det hänger. Ologiskheten.
Han (halv elva, tredje advents morgon): "Det luktar varmt vin?!".
Hon: "Det är normalt. Vi fixar glögg sâ vi kan dricka det tillsammans med de ännu icke existerande lussekatterna".
Lillan: "Men ni kan inte prata. Den onda häxan har tagit era röster och lagt dom i en flaska och slängt den i havet. Men grât inte. Det gör ont i öronen".
Vet du, det finns ingen unge just nu som kan få mig och Astrid att skratta så gott som din lilla finurliga dotter. Det är så fint!
RépondreSupprimerÂh. Och samma lilla finurliga sitter alltsâ här tack vare dig sen igâr morse och undrar om och om igen - ska vi lyssna lite pâ Cristina kanske? (vilket hon gör med största, möjliga koncentration och motsats till tystnad!).
RépondreSupprimerHaha, alltså, det där var helt underbart sagt av din dotter!
RépondreSupprimerMen hur kan han identifiera doften av varmt vin, har jag gått här och frågat mig. Tills det slog mig att han förstås sa vin chaud, eller hur? Som ju strängt taget ungefär är glögg, eller gl(tyskty)wein), eller mulled wine.
RépondreSupprimerSjälv rynkar jag på näsan åt det stora möbelvaruhusets beskrivning av det de säljer på flaska som sött rött vin. Där gick ju mer än halva poängen förlorad.
Det blir jul hos er också, jag lovar. Om inte häxan tagit julen också och stoppat den i en ännu större flaska, förstås...
Men vad är det du säger: "sött, rött vin". Hu. Här är desamma bättre pâ marknadsföringen, det gâr ofta i kit tillsammans med pepparkaksburk (eller gjorde i vart fall när jag sist sâg hur det gick till).
RépondreSupprimerVin chaud, absolut; vilket dock dessutom blir varmt lite inemellan i matlagningen, inte sant...!
Jo. Vi fâr tro pâ julen även i âr, det sista man förlorar är hoppet (men den där julhäxan, hon är sâ in i Norden (!) farlig, att man aldrig kan sâ noga veta vilka buteljer hon kan tänkas vaska fram!).