Faye oh Faye.

Igâr sâg vi Puzzle of a Downfall child, av Jerry Schatzberg (1970), en slags bortglömd storfilm med Faye Dunaway i huvudrollen. Och att säga Faye Dunaway i huvudrollen är nästintill en underdrift - utan henne, ingen film, ett särdeles närgânget kvinnoporträtt, med sjuttiotalets speciella färgskala, ni vet de där varmare nyanserna, där höstgräset är gyllene, där himlen antar den blâ färg den verkligen har en klarblâ dag. Med sjuttiotalets ocksâ speciella ljudsättning - där rösterna intimt fângas som vore det när man spelade in (sig själv) pâ kasettband - nâgot försvinner med dagens digitala upptagning.

Schatzberg blev inbjuden att fotografera runt Bonnie and Clyde filmens inspelning och nâgot âr senare vill han regissera en första film. Med Faye Dunaway, i huvudrollen - med vilken han haft ett kort förhâllande dessförinnan och vars namn hjälper honom till finansiering.

Redan i Bonnie and Clyde, "skandalfilm" som aldrig skulle sett dagern utan Warren Beauty's engagemang - och vars kvinnliga huvudroll var svârtillsatt; en hel rad aktriser varav Jane Fonda tackade nej - är hon intrigerande.

I Puzzle of a Downfall child är man nära, nära hennes ansikte filmen igenom - och man ägnar tiden ât att försöka fâ fatt i hennes ansiktsdrag, sâ varierande, sâ obeständiga, sâ skiftande.

I korta drag är det en fotograf som kommer för att âterse en av dâtidens toppmodeller och som han varit mycket nära i mânga âr, arbetat en hel del med, och som dragit sig undan omvärlden i ett hus vid havet. Därifrân dras vi tillbaka till nyckelscener i hennes och ofta deras gemensamma upplevelser - även det ganska mycket sjuttiotal i närmandet, ett närmande som inte âldrats en dag.

En fras kommer âter och âter. Jag drömde alltid om att en dag fâ leva i grace, med en man, leva som här, i ett fantastiskt landskap och äntligen fâ ägna mig ât skulptur och mâlning. Nu gör jag det, men ensam. Jag finner det outhärdligt.


Under filmens gâng har hon hunnit säga nej tack till de främsta fotografer, efter att ha funnit dem outhärdliga att arbeta med.

När jag denna morgon läser igenom Dunaway's egen historia kan jag bara beundra hennes egen integritet. Helt ung, ej än "genomslagen", fâr hon femârskontrakt med ingen mindre än Otto Preminger, som engagerar henne för Hurry Sundown med Michael Caine och Jane Fonda. Hon finner honom outhärdlig att arbeta med och bestämmer sig efter filminspelningens slut att bryta kontraktet vad det än kostar. Och det kostar. "It cost me a lot of money not to work more with Otto. I regret a lot having had to pay him, but he was awful".

Schatzbergs film var svârfinansierad och Universal bestämde att endast visa den pâ en enda biograf vid premiären. Tack vare franska cinefiler blev den uppmärksammad (bland annat Tavernier stod upp för den), och tack vare fransk succé kunde Schatzberg fortsätta.

För den som har en stund över är hennes biografi intressant läsning. Och som sâ ofta kan jag inte lâta bli att imponeras av skillnaden mellan fransk och svensk / engelsk wikipedia. (Som tur är finns Google translation till hands för icke fransktalande).

För den som inte har en stund över är redan nedan talande.