Nybliven vardag: Tid. För trogna läsare är det ingen nyhet hur det saknats mig, fattats mig, under de senaste âren. Kanske har jag inte mer tid, men en helt annorlunda tid och det är vad som gör hela skillnaden.
Mao ingenting att tillägga just nu, mer än att säga att jag imorse blev hjärtligt glad av bägge ovan insikter, vârsolens âterkomst, ivrigt ackompanjerad av fâgelsâng, skall tilläggas, samt Therese E's mândagsinlägg (varav detta inläggs titel) som länkade vidare till Anna Ehns duktighetsuppdateringsförslag som i sig inte är revolutionerande, dock uppiggande - vad säger ni?
Jag inser att detta är ännu ett av alla dessa koncept som det skrivs kilometervis om - och som jag inte ens tänker pâ förrän jag läser om dem. (Typ som "lât oss sluta använda rosa" eller "min son har visst rätt att bära klänning"). Och inte tror mig vara ensam att inte göra - även om man i kilometerspalterna skulle kunna tro att detta är saker som upptager människors hjärnor nästintill allra mest.
Duktighet. Och flickor. Pust. Denna förvridning av ambition och framâtsträvan (ang. män) till ordet duktighet sâ fort det handlar om flickor och kvinnor är tröttsam - och dâ dessutom alltsomoftast förknippat med epitetet "stackars". Vad hände med "You go girl?" och liknande (som det är svârt att översätta till svenskan, som dock önskar jämställdhet ända in i... hen). Dépassement de soi - att överträffa sig själv, det händer ju inte bara av sig själv, det kräver. Utan strävan efter att nâ dit, kan man ens leva, ja pâ allvar känna sig levande?
I samband med min läsning av Ehns text kom som av en slump följande lât av Whitney Houston pâ radion - skriven, passande nog, för sommar OS 1988. Flickor som pojkar: som vi sjöng. Och som vi ville framât! Uppât!
Each day I live I want to be a day to give the best of me. (...). To taste the sweet, I face the pain. Give me one moment in time, when I'm more than I thought I could be (...) when I'm raising with destiny.
Motsättningarnas drottning. Nu har jag mao ägnat ett helt inlägg till duktighetssyndromet jag säger inte ens intresserar mig. Lât mig säga som sâ att vad som intresserar mig är varför det inte intresserar mig. Give me plenty of moments in time.
1. "att känna att man hittat en plats som är hemma och utifrân vilken världen öppnar sig och sträcker ut sig." Vilken mening, vilken känsla, vilken lysande formulering.
RépondreSupprimer2. Uppvärdera den Duktiga Flickan? Nja. OK för henne i klassrummet. Men därefter får hon lov att vara Kompetent Kvinna. Och våga visa att hon är det. Jag är helt för att nedvärdera den skrävlande mannen, men den där flickan som sitter i hörnet och väntar på att man ska se hur duktig hon är, hon får lov att växa upp.
När jag läser din formulering inser jag att det egentligen är precis vad jag menade med att heja pâ uppvärderingen - dvs, snarare "uppdatera" än uppvärdera - men absolut inte stryka. Att vilja mycket ska aldrig anses fel - men att vänta pâ att andra själva ska se vad man vill och kan, nej. Hâller helt med du, som nâgon sa...!
RépondreSupprimerLiksom "annannan" blev jag tagen av uttrycket "att känna att man hittat en plats som är hemma och utifrân vilken världen öppnar sig och sträcker ut sig" - precis som jaq blev tagen häromdagen när du skrev något om vad det finns plats för i "tidens bredd" - om jag nu minns och citerar det hela någorlunda rätt :)
RépondreSupprimerMen den där "duktiga flickan..." Ordalydelsen ger mig rysningar - men det kan vara en generationsfråga för en 53+ tänker jag. För mig är en duktig flicka ohyggligt prusseluskisk, en outhärdlig besserwisser; den som vispar grädde med gladpack över bunken för att det inte ska stänka, som inte använder elvisp för att det kostar pengar. Som har rökrynkor på överläppen redan vid 27 års ålder utan att någonsin har smygrökt, bara rynkat på näsan åt dem som gjort det.
För mig är uttrycket "duktig flicka" förknippat med snällhet intill underdånighet, intill smilfinkighet - det värsta ord jag just nu kan hitta på.
Jag tror på Pippi Långstrump - vilken donna- och på Eva Joly som vågar fejsa alla möjliga och omöjliga typer ... tror på vilja, drömmar och framåtanda, på kraft och mod, på entreprenörskap och ambitiositet.
Hej Lotta - nästa gång det skvätter grädde i hela köket eftersom jag inte nänns köpa en ny elvisp eftersom den jag har fungerar fast det har varit för snabb lägsta hastighet på den ända sedan jag köpte den 1997 så ska jag tänka på Pippi Långstrump!
Supprimer