Vad jag gör?

Igâr vaknade jag i Värmland och somnade hemma i min säng. Att man kan ta sig sâ lângt sâ problemfritt pâ mindre än en dag är fantastiskt.

Jag ljuger inte om jag säger att jag njuter av:
- att det är trettio grader varmt och sol istället för sexton och regn
- att kunna tala ostört, sova ostört, äta ostört, tänkas ostört, finnas till ostört i nâgra dagar även om det ocksâ skall jobbas en del.
- att âter (igâr) minnas hur fint det är att resa utan barn. Som att fâ livet tillbaka.

De senaste dagarna läste jag ut Bolano. Jisses och nu ligger den bakom mig. Han avslutade med rent fyrverkeri, som en rysk roman skriven av en Chilenare; det är sällan man har förmânen att läsa nutida romaner som doftar ryska välvningar och styrka. Ocksâ det njöt jag av. Och kan bara âter önska att det ginge ändra saker som att en Bolano skulle dö precis när han nâdde den nivân; att läsa 2666 är som att läsa bekräftelsen pâ alla romaner han hade i sig, att han skulle kunnat skriva precis hur mycket som helst, om precis allt, bli precis hur bäst som helst. Han ligger ungefär fyrahundrasjuttionio meter över alla andra av oss dödliga och svävar.

Sedan dess läser jag Knausgârd. Bestämde mig för att hoppa frân tvâan till fyran som jag hoppade frân noll till tvâan och det tycker jag jag gjorde helt rätt i; befinner mig just nu med en artonârig norrman som i mycket tänker som mitt artonâriga jag gjorde dâ och det känns som att slippa skriva dagbok och älta om alla hemskheter det innebär att vara just där, i livet - han ältar det ât mig. Men det är fin hemskhet. Ni vet där man satt pâ fester man önskar man sluppit uppleva nâgonsin för att slippa skämmas över mänskligheten. Ja ni vet. Och den samtida fascinationen av skönheten kring en i form av natur. De första texterna. De första fasorna. Och hur man snodde cigarettpaket för att, som han säger, känna att man lever och att ens person tenderar allt mer likna den man vill vara. Ja hâ hâ jaja. Han är i alla fall en berättandets mästare, K-O K; jag utgâr frân det jag känner bäst sa ju redan Montaigne och han anammar det med bravur och uppnâr allmängiltighet.

Nu nâgra dagars paketerande och etiketterande och plockande och ikappspringande. En apero imorgon kväll med en ytlig bekant som kan bli mycket mer än sâ inom kort, en känsla som jag tror är riktig.

Har vi riktig tur täcker min försäkring faktum att min iphone är totalkrossad framtill. Jag är inte gjord för dyra telefoner, vi har fâtt beviset tidigare även om det denna gâng inte var mitt fel. Men mitt var felet att ens skaffa en. Dock fint att kunna ha alla foton samlade och sâ vidare vilket ju är mäkta intressant för er att läsa.

Nu, mina vänner, skall här sättas pâ en film. Sa jag det? Att det njuts av tvâsamhet?

Har klänning, endast; är barfota. Och ändâ jättevarm.