Vardagsprat

Hon: Gjorde ni nâgot annat kul än tog kort i skolan idag dâ?
Lillan (lägger pussel): Minns inte...
Hon: Det gör du ju aldrig nej. Vem lekte du med dâ?
Lillan (lägger pussel, smâtt irriterad): Meh! med L.!
Hon: Ingen annan?
Lillan (förstrött): Nej, jag tycker inte om nâgon annan.
Hon: Ingen?
Lillan: Jo... E. och M. ocksâ. Men bara L., E och M.
Hon: Inga killar?
Lillan (lägger pussel): (...).
Hon: Axel, till exempel, honom gillar du väl?
Lillan (lägger pussel): Fast det är ju inte min fästman (eller mon amoureux, som hon sa).
Hon (vässar öronen, lägger till ett nonchalant tonfall): Jasâ? Och vem är din fästman dâ?
Lillan (förstrött): Noa. Noa är min fästman.
Hon (ut mot köket): Kom! Kom och hör vad Lillo har att säga!
Lillan (ser upp, intrigerad): Varför säger du sâ?
Hon: Därför att jag tycker det du säger är viktigt.
Lillan (glatt): Viktigt?

Hjärngymnastik:
*byt ut Lillan, snart 4, mot "tonâringen"
**byt ut Lillans sysselsättning mot "sminkar sig"
***byt ut tonfallet "glatt" mot "uppgivet

Detta var ett inlägg i serien - självklara stunder man ändâ förvânas fullständigt över att uppleva.