Ja jisses. Nu har jag snart sett tvâ avsnitt pâ SvtPlay (tack Jenny!) och här sitter jag och har ont i magen och grâten i halsgropen.
Jag har läst nâgra ganska negativa recensioner och visst kan jag förstâ vissa kommentarer.
MEN kan man behandla ett liknande ämne annorlunda?
Jag tycker det är lysande. Halvdokumentärt. Endast nyckelscener, staplade pâ varandra. Smâ pojkar som blir stora pojkar och män och man âker mellan dessa. Ytterst intelligen sätt att fânga allas uppmärksamhet. En vuxen bög är lätt(are) att slâ ifrân sig som icke-liknande-sig-själv eller nâgon i ens närhet. Ett barn, nej. Man vill bara ta hand om pojkarna, vill dem endast väl.
Mycket viktigt. Känns lângt bort. Är ändâ högaktuellt pâ sâ mânga hâll här i världen.
Se ni med om ni ej sätt än. Man kan aldrig bli pâmind för sällan.
Jag har också sett två, 1 och 3, och jag tycker att serien är bra. Lite hoppig fram och tillbaka i tiden kanske. Eftersom jag är jämngammal med Gardell känner jag igen mig i 80-talsmiljöerna, kläderna, frisyrerna m.m. Åh, jag blir nostalgisk bara jag ser SJ:s tåg från den tiden och minns min första tågluff som 17-åring. Alla rökte också. Jag med.
RépondreSupprimerJag hade fått för mig att det inte skulle gå att se serien utomlands men nu försökte jag igen och det fungerade! Tack för puffen. Vi rev av alla tre avsnitten i en sittning. Jag har inte läst några negativa recensioner alls, jag trodde faktiskt alla älskade serien...
RépondreSupprimerHoppen mellan barndom, ungom och medelålder störde mig inte men några av klippen från 80-talet hade nog kunnat visas kronologiskt.
Miljöskildringarna är verkligen fina. Min favoritbiroll är grannen i Koppom som aldrig hittade någon att gifta sig med. "Det blev inte så för mig."
Anna - jo absolut, lite väl hoppigt inemellan, men samtidigt ser man den nästan inte som "vanlig fiktion", mer som ett "teatraliserat tidsdokument", visst?, och dâ lâter man resten vara? (dvs, flertalet karaktärer är lite nära pâ klyschiga, till exempel, de frikyrkliga mammorna med knytblus och annat, men man bjuder pâ det, att man tar det). Och som tidsavtryck, oh ja, mycket lyckat. Sâ nära men ändâ sâ fjärran!
RépondreSupprimerJorun - vad bra! det kan ha varit jag som lett in dig pâ fel spâr - första ggn fungerade det ej att se den och meddelandet var "ej tillgänglig frân där du är" eller liknande, men tack vare Jenny i Lyon fick jag veta att det visst gick!
Det blev inte sâ för mig, ja. Eller - att äntligen fâ finnas bland sâdana som kan se mig som jag är.
Jag testade själv och förra veckan gick det inte. Outgrundliga äro SVTs vägar...
RépondreSupprimerHar du inte sett tredje avsnittet än säger jag inget mer om Holger.
Aha - dâ var det alltsâ inte bara min dator! Ska försöka se halva andra samt tredje i dagarna som kommer!
RépondreSupprimerVad roligt att det fungerade till slut! Jag håller med om att Gardell kommer undan med sina klyschor just eftersom det som sagt är ett slags tidsdokument, och samtidigt något av ett "upprättelsemanifest" för dessa människor som tynade bort. Säger inget mer just nu med risk för att avslöja något du ännu inte sett!
RépondreSupprimer