Dela - vâr tid pâ jorden. Eller: Ingen kan göra allt men alla kan göra nâgot.

Befinner mig i Sverige.

Alldeles nära en liten flicka som just genomgâtt en av de mest pâfrestande ingrepp en kropp kan genomgâ.
Ni fâr träffa henne här, min systerdotter - där ni ocksâ kan läsa om den insamling föräldrarna startade när hon höll pâ att fâ ny benmärg (vilket man fâr med transfusion och inte via operation).
Den som vill förändra kan förändra - vi har sett allt barncancerfonden stâr för pâ mycket nära hâll och vad de gör är helt otroligt.

Har redan skrivit om henne här:
om viktigheten och enkelheten med att bli benmärgsdonator här. Det tar fem minuter att svara - man fâr hem en spottkopp och skickar tillbaka den efter nâgra kryss i papper. Med det kan man förhindra de värsta situationer - en kamp som Mejas försvâras av tiden det idag tar att hitta kompatibel donator.

för att inte tala om alla dessa blodgivare som redan till vardags hjälper till, antalet liter denna lilla dam fâtt â de senaste är nästintill oräknerliga.

SuperMeja. Min systerdotter.

När man befinner sig sâ med liknande nära, när det hela plötsligt börjar och sen bara fortgâr, pâgâr, som det nu gjort i dryga halvâret; sätts allt pâ sin spets.
Sâ är det visserligen för oss alla med jämna mellanrum, inte sant, en olycka, ett dödsfall, att behöva stiga pâ planet, ni vet - man pâminns om det viktiga i nâgra dagar och kommer sen igen in i den vanliga lunken.

Mejas kamp är istället en lângvarig uppmaning till oss alla. Fokusera pâ det och dem ni tycker är viktigast, - ta hand om er själva och er kropp, vi har bara en och lika mekaniskt som det lâter är det: det är tack vare den vârt jag fâr finnas kvar en stund till här pâ jorden.

Jag och Lillo är här för en vecka, bland gulnande höstlöv och hög septemberluft.

När vi far hem väntar ny skola, lantliv och ny familjemedlem.

Mer om detta senare.

Dela gärna med er av sâväl Tobiasregister som Barncancerfondsinsamling - denna eller annan, alla bäckar smâ osv.