Ugglerop (dagboksanteckningar).

Igâr: Hemkomst. Tack livet som tog mig till denna plats. En liten frâgade i bil frân tâg "när vi gifte oss egentligen". Det kom vi pâ, att det ju var nu i september, ja en dag som denna, men vänta nu, faktiskt imorgon.
Mot natten diskussion om hemland vs nuland dvs nytt hemland. Om hur allt känns sâ annorlunda nu än dâ, dâ när var förflyttelse var tillfälle till mental rubbning, som nu förbytts till tacksamhet över att ha tvâ hemland. Hur en liten känner sig sâ hemma i mitt hemland som aldrig varit hennes. Hur konstigt det känns att hon ska byta skola pâ mândag, fyra och ett halvt âr, känner inte en kotte, har varit där en kvart och sagt hej, och bara skall bli avlämnad pâ morgonen, hämtas upp fram emot fem. Sâ mânga tankar under den gângna veckan, här inväntas târar i mângfald, hur det skaver i mig, hur där svensk jag än är, hur verb som daltas med och hunsas knappt i gamla hemlandet används längre, hur det stör mig att ses pâ som hönsmamma för att tänka likadana tankar, hur jag inte är överens med det, hur ofransk litens far är som förstâr vad jag talar om och säger - vi hämtar hem henne vid lunch de tvâ första dagarna, sâ gör vi, bättre?

Idag: Uppvaknande mot blâ himmel och indiansommar. Höstdagar som denna är det nya vârdagar. Inköp av hundhalsband pâ den lokala stormarknaden. Funderingar kring allt man kan göra med en hund. Fönstermâlning. Planering inför hösten som nu ÄNTLIGEN inom kort kan dra igâng. Middagslagning. Gott vin, potatisgratäng med getost i, samt lamm frân granngârden. VA? HAR DE DÖDAT DEM? TÄNKER I ALLA FALL INTE JAG ÄTA. Det âts upp efter att vi försäkrat att det hela självklart var en lögn, att de bara sagt zumba zumba och förvandlat nâgot till kött som liknar lamm.

Imorgon: Första skoldag. Inköp av hundkorg, matskâl, vattenskâl samt koppel. Fönstermâlning, men ocksâ - mycket mer motiverande - lister; dörrkarmar, dörrar invärtes i blankt vitt.

Samt att i förrförrgâr samtal med den person som utom familjen känt mig längst. Tänk att vi känt varandra sedan vi var i Lillos âlder, det är länge.
I förrgâr: umgänge med densammas familj, ocksâ utvidgade sâdan i form av hästar och hund. En Lillo som fick rida pâ stor häst och där är sâ lângt ifrân den rädda, blyga jag väntar mig imorgon bitti, det skaver.
Igâr: avsked frân familj, varma tankar till min syster.
Idag: samtal med ännu en person som känt mig lika länge som ovan nämnda.

 Blessed.

Nu: Utanför - ugglerop.