Septembre i övrigt, so far.

alla kritiserar vârt bambublank, sett frân utsidan.

vi gratulerar oss själva frân insidan.

Pâ kvällspromenader slâs vi ofta av känslan att vandra omkring i en Tarkovskijfilm, som till exempel Spegeln. Vidder. Hö. Skyar. Förra helgen firades  bröllop inför en mycket internationell skala dit komna i diverse vackra bilar med olika registreringsskyltar vittnande om multum nationaliteter. Tjusningen med att bo i ödemarken mitt i en av Unesco registrerad region som världsarv.

i grannhuset firas bröllop med jämna mellanrum. ocksâ beskâdare som hästar kläs upp. Det är vâra träd som syns bakom. Vâra! träd!

Förra helgen firades  bröllop inför en mycket internationell skala dit komna i diverse vackra bilar med olika registreringsskyltar vittnande om multum nationaliteter. Tjusningen med att bo i ödemarken mitt i en av Unesco registrerad region som världsarv.

en bâttur pâ älven. Mannen som har bâten visar sig vara borgmästarens son, dvs har vuxit upp i Huset. Hans pojkrum, vârt sovrum. Här har bâten gâtt pâ sandgrund.

Tretusen bâtar gick dagligen pâ Loire-älven för ett hundra âr sedan. En stor del av dem single use bâtar - byggdes i norr, monterades ned vid ankomst i Nantes, och virket tranpsorterades därefter hem igen eller sâldes. Besättningen gick till fots hem.

trappa. ytterligare en trappa upp, mitt alldeles egna arbetsrum.

Husets tapeter är ett kapitel i sig. Befinner sig samtliga nâgonstans mellan fin- och fulhet som skänker hemtrevnad, överfullhet i mönster, och tvekan mellan att spara eller mâla. 

Boken om Nâgon pâbörjas onsdagen den 23 septembre.

Ett namn skall finnas, helst med tvâ stavelser. Vissa familjemedlemmar tycker PANNEAU - skylt, tvâ stavelser - eller BALLON - boll, tvâ stavelser.

 

Till saken hör att undertecknad växt upp med en engelsk cockerspaniel. Fram tills mina fjorton levde jag genom honom. Att diverse faktorer förde oss till just ovan sammanträffande är ocksâ det en historia i sig och alls ingenting jag styrt över eller pâskyndat, vilket gör det hela än mer märkligt. Summa summarum: jag har en känsla av att uppleva en bisarr upprepning av dâtid i nutiden, med helt andra inblandade och samtidigt nâgot sâ evinnerligt familjärt - allt detta genom lugnande sammetsögons blick. 

Ikväll skall jag träffa den flicka som nu är en kvinna som delade sammetsögonen med mig och dessutom hade en brunvit själv frân det jag var fyra, ja delade allt. Det är fint.

Har i övrigt upptäckt att Smog alias Bill Callahan dyker upp i Paris i februari. En av de där ni vet hade man inte redan varit gift, sâ - och här har ni en annan.

En av de vackrare sângerna. Om Septembre. Pâle Septembre.