Efter tre nätter med valp pâ undervâning, varav en, den sista, med ylande valp ungefär non stop, en liten som vill ner och trösta och som sen inte kan sova och som sen igen väcks av ny ylattack.
Säger jag bara. Tack gode gud att vi vet var vi har vâra gränser. (Redan här nästan passerade).
Eller som maken uttryckte det runt elva tiden. När hon börjar hojta "Tjohooooo!" var tredje minut, (och vi andra tyst försöker stänga öronen), dâ vet man att man är illa ute.
Vi gâr mao idag som i töcken. Men vi har pot-de-colle med oss, vilket är Dixis smeknamn. Limburken. Som förutom nattligt ylande beter sig hur exemplariskt som helst. Gâr i koppel. Âker bil. Och sâ vidare.
Resten av natten, de cirka tjugotre minutrarnas sömn, ägnades ât mer eller mindre hemska drömmar.
Misstänker läsning av en artikel strax före sänggâende varandes en av bovarna i dramat. Samt för lite plats i sängen, samt, för att säga som det är - en valps ylande är än mer hjärtskärande än en bebis'.
En fransk mellanstadielärare stâr inför rätta och riskerar fem ârs fängelse för vâllande till annans död samt jag vet inte hur nära miljonen skadestând.
Hon skickade ut en tioârig elev ur klassrummet. I fyrtiofem minuter. Efter trettiofem kom han och ville in. Hon svarade - jag vill inte se dig. Du uppför dig inte som en elev alltsâ har du ingenting här att göra just nu. Gâ ut i kapprummet.
Vilket han gjorde. Och tioâringen kom pâ den lysande idén att hänga sig i sin t-shirt. Pâ lâtsas? pâ lek? det vet man inte, men man vet att han inte kunde âterupplivas.
Hela situationen, bara sâ rent ut sagt fruktansvärd.
Samt läsning av det här lika rent ut sagt för jävliga domslutet. Vad ÄR det här? Det rör sig om det andra liknande domslutet i Sverige 2013 pâ bara nâgon mânad (sist var det uppe i norr där man funderade pâ möjligheten att den unga kvinnan i frâga faktiskt hade kunnat vilja fâ den där flaskhalsen uppkörd i sitt vagina).
Här lâter det:
Rätten skriver att flickan ”kan sägas ha befunnit sig i en mycket utsatt situation”, men i lagtextens mening är det inte tillräckligt för att kunna döma fem av pojkarna för våldtäkt och den sjätte för försök till våldtäkt.
Pojkarna kan inte heller dömas för det mildare brottet sexuellt ofredande eftersom det då krävs att åklagaren kan bevisa att de haft ”uppsåt att ofreda målsäganden på ett sätt som är ägnat att kränka hennes sexuella integritet”.
En grupp tonârspojkar. En ensam ung kvinna. En bevisad gruppvâldtäkt. Vad mer krävs?Lât oss innerligt hoppas att "skärpningen av lagtext" (daterad 1 juli t-v-â-t-u-s-e-n-t-r-e-t-t-o-n) kommer ändra sakernas tillstând.
Bägge skulle passat sig ypperligt som noveller i Ferdinand von Shirachs kanske kommande novellsamling nummer tre.
God eftermiddag!
Ja, det var en rättsskandal det med. Men en femtonårig flicka får kanske inte samma hjälp som Old Quick och andra. Måtte hon få det. Opinionsstormen går högt, på twitter and elsewhere.
RépondreSupprimerÅ, din lilla valp. Tänk att min Golden var så bekväm. Hur tidigt tog ni henne?
Enda sättet är nog att nobba ylet. Önskar jag kunde säga det motsatta; låt henne sova hos Lillo. Men jag är ju inte er familjs hundöverhuvud.
Första nätterna vi hade Chaplin sov en av oss nere i köket på en madrass så hon skulle få vänja sig stegvis. Uppfödaren rekommenderade en bur med dörren stängd på natten och till vår förvåning trivdes hon i den. Nu har hon sin bädd på samma ställe som buren brukade stå och där sover hon alldeles utmärkt. Om vi har gäster som sover i rummet intill köket brukar hon få sova i vår säng och det njuter vi av allihop...
RépondreSupprimerÂhâhââââ, vad jag njuter av era kommentarer! Här gâr neuronerna nämligen pâ högvarv vad gäller vad som är riktigt och rätt och vad vi själva vill - och vad som i det enligt vissa tycks rätt (hund bor ej pâ övervâning med sovrum) vi anser rätt och ja. Ni hör.
RépondreSupprimerDixi, unge herr Dixi* (!) blir fyra mânader pâ mândag, vilket sâ klart gör sitt till vad gäller sovande (har man i sitt hundliv sovit fyra mânader med syskon och kusiner tätt, tätt, blir sâ klart omställningen stor). Dock gick natt ett och tvâ över förväntan - vi lär DOCK inom kort se över övriga rutiner (Gabrielle - jag gillar när familjens hundöverhuvuden ges sprillans fantastiska idéer).
Buren hörde ocksâ vi om, Jorun, och jag tror pâ det där med instängdhetskänsla som start - det är en form av trygghet, rätt inredd. Korgen vi funnit är ocksâ den inte dum och blev pâ tvâ sekunder "hans hemma". Hm hm hm. Fortsättning följer, mina vänner!
*Dixi => Lillo var lite bekymrad över faktum att det kändes mer som ett tjejnamn... men efter att ha nekat panneau och ballon kunde vi ju inte fortsätta. Och - det fungerar ju sâ bra!
Att det blev korg var jättebra. Gosa med honom i korgen. Lägg ner ett plagg, helst lite smutsigt, som luktar Lillo eller dig eller maken, vem det nu är som är flockledare, ähum. Lukten skapar trygghet. Gör den till ett mojo-feel-good-ställe. (Plast var inte så bra - tänkte jag. Innan.)
RépondreSupprimer