Som innehöll bland annat konstigaste ârsdagen. Min syster har sedan i vâras skrivit sin blogg som ledde fram hit, dit. Hon skriver väldigt rakt, fint, öppet. Och som hon skrev pâ ârsdagen - ârsdagen blir mer symbolisk för andra än dem. Och sâ är det ju självklart. De lever med det, vi lever med det. Tycker det är sâ fint att det hon skriver tycks hjälpa sâ mânga framât.
Lilla Meja. Sâ overkligt och omöjligt att ta in (likt alla dödsfall).
Min syster skriver apropâ ögonblicken efter insomnandet: jag minns inte allt därefter, jag minns att men inte när jag talade med min syster.
Men jag minns. Sâ väl. Det var minuter senare. Jag visste att de fanns där samlade, min syster, min svâger, storebrodern, samt mina föräldrar. Hur lângt borta vi var, ändâ sâ nära, där jag stod ute pâ gräsmattan. Min syster sa: nu är hon en ängel, H. Hon har lärt oss sâ mycket dessa mânader. Och nu kommer F. här alldeles snart sâ jag mâste ta hand om honom, men jag vill bara säga hur vi suttit här under morgonen hennes pappa och jag och lovat varandra att vi inte fâr bli bittra av det som skett. Snälla, du kan väl hjälpa mig att se till att mamma och pappa inte heller blir det. Hejdâ.
(*). Och här stod vi. Omgivna, konkret sett, av dimma. Och kände: det förunderliga.
*
Men veckan innehöll ocksâ tvâ positiva cancerbesked - eller alltsâ vad gäller behandlingar av dito.
Det gäller att inte glömma dem, mitt i alla andra sammanhang.
Desamma hade inte kunnat ge dem bara ett antal âr tillbaka.
Det första nâdde mig pâ ârsdagen själv.
Det andra, min mammas, kom idag, tidig kvällning.
Och jag känner mig sâ vansinnigt tacksam.
*
Och för att hoppa frân tupp till âsna som vi ju säger:
en annan sak gör mig tacksam - fann en länk hit: http://www.ur.se/
En guldgruva!!
Länken dit ledde mig till samtal frân bokmässan i Göteborg.
Med bla Sara Lövestam och Grejen med verb.
Som i sin tur gav tvâ stunder.
En där jag själv sâg det, med Lillo pâ andra sidan bordet som snabbt kom och var intresserad.
En där jag diskuterade detsamma - samt hela projektet Bokstavslandet - med min far.
Hur dessa, samt samtal om hans undervisning av svenska till invandrare - jag har sâ jävla roligt pâ jobbet, H! (han svär ytterst sällan min far) - om mina studier av undervisning av franska till invandrare - om min egen erfarenhet av invandrandet - förlusten av identiteten, âtervinsten av densamma genom det nya sprâket - räddade min gârdag idag. Samtalet avslutades kring midnatt igârkväll apropâ orgel och organist och varför det heter det ena och det andra och inte exempelvis organ eller orgelspelare - och jag slumrade in med tankar som att.
Livet! Allt detta som däri ryms.
Och ikväll tycker jag detta är passande.
Sun, Arise! Muchacho.
Eller Song for Zula.
En annan guldgruva funnen via länk (tack Piedistalen frân dâ det begav sig!). Vi hör ikväll sâväl Neil Young som Bruce Springsteen i det hela. Salig blandning ocksâ där.
Ikväll skâlar vi i bubbel. Och har tittat pâ den sanslöst vackra stjärnhimlen en extra gâng.
XXX.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire