Tillägg till nedan - THIS JUST IN - Very important information.

Flickebarnet

- Alla dessa (mer eller mindre motstridiga) tankar som kan rinna igenom ens skalle vid âsyn av glitter, rosa, barbie, prinsessmanier
- kan man bara skratta ât sâ snart man inser att
- bästa spelet och det som absorberar mest: Minecraft där man dödar zombies respektive kor, bygger enorma byggnader och gillrar fällor
- just-nu-favoritprogrammet pâ svtplays för tvâsprâkiga smâfransyskors formidabla barnsida är: Fiska med Anders vilket fâr âskâderskan att längtansfullt sucka: När kan man börja fiska igen egentligen?

Det mesta löser sig här i livet och man fâr gâ pâ magkänsla. Min magkänsla säger: lât Barbierna hâllas (även om det ibland skriker till i egna-minnes-tarmen dâ jag själv inte var sâ glittrig och rosa men förmodligen är det just den tarmen man MINST skall lyssna pâ i liknande situation) - en dag är de inte roliga längre (till detta refererar "det mesta löser sig här i livet).

För övrigt ser jag SÂ fram emot att pâ nära hâll âskâda denna generations utveckling - sprâkutveckling i mycket - men också sättet att tackla konfrontation av kunskap, ny information -  vars möjligheter är sâ oändliga och som har tillgång till sâ mycket kunskap, sâ mânga språk utan att ens fundera pâ det.

Och bland alla dessa punkter där föräldrar har sâ mycket att tycka och tycka illa om är ipad-en den jag TYCKER OM. Verktyget bland verktyg.

Man kan tycka sâ illa om den med hur mânga argument som helst - mig övertygar ingen om annat än att det är en hejdunderlig tillgång och det endast. Frâgor pâ det? (varning: är ohejdbar).

Fler Thente till folket

tack. Liknande ton är säll(synt). 

(tillägg: alla medel är dock tillåtna för att överleva, sâ måste det vara, även om det sâ är författarbâtar med 3000 anmälda medresenärer. Men det hade varit kul MED litteratur-recensioner, vid deras sida. Likt Grass: Det ena behöver inte utesluta det andra). 

Pausbilder

Kolla pionerna! och irisen!

Nu inväntar vi de dubbla, traditionella, pionerna vars knoppar är pâ bristningsgränsen, likt hundratals rosenknoppar i alla dess färger.

I väntan pâ detta kan den som vill (och förstår franska) lyssna till nedan.
Samtal mellan Bourdieu och Grass. Âterkommer om detta.

Grass: Vad gäller era böcker... det finns inte minsta spâr av humor hos er, i det ni skriver. Varför?
(...)
Bordieu: Lââângt svar och argumentation gällande världen som omger oss som inte inspirerar till humor.
Grass: Men jag tänker pâ Montaigne, pâ Voltaire, pâ Diderot... de levde också de omgivna av svårigheter och kaos, men de tappade aldrig bort det komiska. Det ena utesluter inte det andra. Hos dem var den pikareska romanen levande. Jag konstaterar att vi inte längre ser pâ världen med upplysningstidens ögon.
Bordieu: Men jag ser pâ vâr värld. Ni säger att jag inte är rolig. Men världen idag är inte rolig.
Grass: Men jag talar om satir, om det diaboliska leendet. Humorn i svärtan.

Medan jag flyger

1) las har, detta ar sa fint.
Mellan varat och gorat - en parla bland "mina" bloggar till hoger.

2) las ocksa har - inspirerande till visionering av en bra film.

Älskar.

Medan vi flyger. Eller: Läslust och pris till pocketomslaget av pocketomslag.

Allt gâr till Richard Ford.

Som det sâ ofta gjort, â det senaste.
"Romaner där protagonisterna talar om sin dåtid ramlar mig snart ur händerna", deklamerar huvudpersonen (citerar ur minnet).
Och tre sidor senare talar han om sin egen dåtid i flera sidor.
Den sortens humor.

Och omslagspriset till Casia Bromberg.

Det här är inte en blogg II.

För riktigt sâ kan vi ju inte ha det!

Alvar Aalto has his own square.

La Défense Milanesque.

Det ni SKA titta pâ här är balkongerna längst bak i bild. TRÄD pâ samtliga.

Eventen är mânga i samband med möbelmässa. Detta = Peugot. Eget designpiano.

Och denna vy. Denna vy!

Möter oss alldeles strax igen.

Det här är inte en blogg.

Hade det däremot varit det hade ni sett undertecknad:

- leende och glad framför Milanos alla glycines, blâregn, som blommar och sprider sanslös doft över staden. Rekordet i längd: fot i marken, klättrande åtta våningar upp med oändlig pompa och stât.
- amazed framför ännu en klunga lika sanslösa bilar och vrâlâk. Vill man se en katalog av de senaste i verkligheten, dra inte till en bilutställning eller mässa. Boka en tripp till Milano och njut av klungans omgivningar!
- smackandes över sin caprese och tänkandes att det är ju fan att man inte fâr tag i god buffalo mozzarella ute pâ franska landsbygden (men vi har chèvre!). 
- spejandes över denna frukostbuffé, utspridd pâ fem hâll, som fâr en att äta mer frukost än man någonsin gör. Denna hotellfrukost slår allt jag varit med om och för osökt tankarna till Peppes frukostfunderingar (och jag vidhåller: det sockriga samt frukt gâr ned lättast. Här dock OCKSÂ gudomlig äggröra).

Men nu ÄR det ju inte det.

Morgonstund har guld i mund

- En cappucino, due cappucini (detta latin!).
- Hotelfrukost.
- Milano är den kanske mest underskattade stad jag varit i.
- (vilket universitet! vilka innerträdgârdar! vilka byggnader!).
- Läser att Wien har ett nytt litteraturmuseum.
- Med Fritz Hansen fâtöljer! (arbetsskada! gillar mina nuvarande arbetsskador!).
- (Vad skall vi tro att det säger om litteraturen att det finns ett museum över den?).
- Planer: Se taken pâ el Duomo. Besöka konstmuseum. Köpa skor.

Hörs väl hemma!

Pärlor ur den twittrande världen, del 1.

Sâ himmelens The Good wife, by the way.

Pâ resande fot, fâr vykort hemifrân, twittrar

Rich am I.

Och för er som inte orkade klicka in pâ nedan länk eller tror er veta vad där finnes.

"När jag läser feministen Mats Söderlunds intressanta bok Göra män som bland annat handlar om att män måste börja våga gråta tänker jag att jag kanske är en man. Söderlund skriver om vikten för män att våga tala om och visa sina känslor. Varför är det så viktigt?"

(...)

"Söderlund skriver om den klassiska parmiddagen där kvinnorna pratar om känslor och männen pratar om jobbet och olika fritidsintressen. Men det är tydligen fel. För att få vara en riktig feminist ska man prata om hur man mår och gegga ner sig i någon känslosmörja. Och vill en man fortsätta med sin passion, Söderlund tar exemplet sportfiske, efter han fått barn sviker han sin kvinna.

Jag tycker att kvinnor som inte har ett intresse utanför hemmet borde peppas att skaffa sig ett, istället för tvinga männen att ge upp sina. Att män gråter i grupp gör ingen skillnad."

Ja just det, med risk för upprepning. Sa jag att jag älskar Linda Skugge?... 

Reser fortfarande och visst var det ett bra tag sen jag talade om hur mkt jag alskar Linda Skugge nu?

Laslank, varsagoda (o ni far fantisera fram alla missing prickar over o och annat alldeles pa egen hand!

Reser - twittrar - god helg!

	Fransyskan H (@fransyskanh)
11/04/2015 15:48 Veckan i resor: Nu Paris-Gbg. mand. Gbg-Paris ons: Paris-Milano sond: Milano-Paris Tors Paris-Gbg Sond Gbg-Paris. Borjar likna gamla tider! 11/04/2015 15:48 Fa saker satter tanken i rorelse som just rorelse, dvs resor. Skulle vara en springtur da, variant pa rorelse, men inte ens det...

Har ngn f.o. Restaurang-/ absolut-ej-att-missa-tips vad galleer Milano sa mottages svar mer an tacksamt.

Förmâgan att uttrycka sig.

Pâ väg hem i bilen. (Flickan babblar pâ i baksätet om dagen, om fröken, om...).

Lillo: (...) för ni vet, när jag blir blyg sâ blir jag liksom kall här och dâ sâ...
Hon (vänder sig om): När du blir blyg, sa du? Var blir du kall?
Lillo (stryker sig över bröstet runt där hjärtat sitter): Här.
Hon: Kall... Och blev du det idag menar du?
Lillo: Men ja! När jag presenterade min bok för dom andra, för dâ blir jag alltid lite blyg och dâ känns det alldeles kallt här.
Hon: Sâ du presenterade för dom andra idag alltså?
Lillo: Ja. Men sen gick det över.

Aha-upplevelsen.

Vâr kaffemaskin gick sönder igâr morse.
Sambandet till nedan inlägg finns.
(Slurkar neskaffe).

Igenkännelse

Bästa Annannan,

Läser ditt inlägg och ler. Du kunde varit jag. Att ägna dagen ât att aktivt inte irritera sig. (Skriver in raden i mitt inre anteckningsblock för minnesvärda meningar).
Och tänker: Vi borde slå oss i lag, boka en weekend resa till Rom, mötas upp och dricka fem eller varför inte tio, femton glas vin tillsammans och lämna resten ât sitt öde*.

Med bästa hälsningar,

din medbloggerska som sliter sitt hâr och är sâ trött, trött, trött pâ att irritera mig pâ slikt**


*i alla fall under just en helg.

**och börjar tänka att det enda som just nu vore det rätta vore att mötas upp med något trevligt sällskap, i Rom eller annorstädes, och hinka glas efter glas efter glas, ja vem vet, kanske till och med gâ och dansa.


***betydligt enklare vore istället att lära sig det lilla mantrat nedom bland inläggen, men â andra sidan: om man slutar argue: VEM GÖR DÂ JOBBET?

kvällsamtal

Lillo: Mâste ju hitta ett sätt att lyckas övertyga Pauline om att det inte bara rör sig om en legend.
Hon: En legend?
Lillo: Ja! Att vi alla tillhör fe-riket. För du vet, du är inte min riktiga mamma.
Hon: Ah?
Lillo: Nej, hon lever fângad i ett torn. I en donjon.
(...).
Lillo: När jag föddes var jag bara halv. Det var bara halva jag som var i dig. Den andra halvan var i min riktiga mamma.
Hon: Ah?
Lillo: Ja. Det är därför jag har superkrafter. Eftersom halva jag kom frân henne. Men sen for dom liksom ihop, bitarna, sâ det att jag blev ett. Det är därför ni har kort pâ mig där man ser hela mig.
Hon: Âhâ.
Lillo: Mm. Hon heter Jasmine, ja min riktiga mamma alltsâ. Har ett diadem med en diamant som hänger ned här (pekar mellan ögonen). Min riktiga pappa minns jag inte ens, kommer inte ihâg vad han heter.
Hon: (...).
Lillo: Men oroa dig inte. Jag lever lycklig här hos er. Godnatt.

Morgonaktiviteter och ordrötter

Hon skivar och strimlar potatis sâ det ryker. Jansson plus att en jäklans massa köttbullar skall trillas klara till om en halvtimma. Tidsoptimisten tror det skall gâ.

Vid hennes fötter, nästan, sitter Lillo och läser kapitelbok (kapitelbok!).

Lillo: akè?
Hon: Axè - det finns väldigt fâ ord som stavas sâ. Succès och accès. Lär dig dom du.
Lillo: Ok (...). Masimu?
Hon: Fâ se. Ah. Maximum. Det lâter -um även pâ franska för det kommer frân latin sâ det är ett konstigt undantag.
Lillo: Fäsan?
Hon: Fösan. Faisant.
Lillo: Men det är AI!!
Hon: Ja, men i just det här ordet är det fö-, precis som i faisons när det är vi som gör något.

Hon: Älskling, kan du gâ ut och slå gräset till en stig för äggjakten? (vi har trettiotusen ägg att gömma inom kort!).

Lillo: Konkantro?
Hon: Concentrons ! c framför e blir s, det vet du. Concentrons som i concentration !

Pâskdag

Har. 

1. Vaknat till solsken.
2. Tagit en morgonpromenad över ängen och inspekterat träden. Första körbärsblommen! Ljuvligt!
3. Haft kund här för att under en timma diskutera stolar.
(Tänker att vi organiserat fram världens kanske bästa arbete. Att fâ diskutera träslag, arkitektur, design och form en söndagsförmiddag i trevligt sällskap med underbara omgivningar runt oss - sicken grej, som någon sa).

4. Skypat med den svenska omvärlden.
(Tänker att vi lever i den kanske bästa tiden - skypa, med den svenska omvärlden, ute pâ den franska landsbygden - fâ besök av Parisiska dekoratörer och arkitekter - och skandinaviska leverantörer, för den delen - leva isolerade utan att vara det minsta isolerade).
5. Skrattat ât hur mycket vi jobbar. Hur man efter en period som den vi gâtt igenom samtidigt tänker att fy satan vilket liv vi har. Det är vâr rörelse det handlar om. Och nu hâller vi pâ att âter fâ ordning pâ det. Med kontrollen, de nya mâlen. Framât, uppât, framåt. Igâr skrattade jag i stort sett non stop - det sortens skratt som endast kommer med lättnaden och tillfredsställelsen att en satans jobbperiod är över.
6. Kontaktat en läkare jag tidigare jobbat sâ mycket och sâ nära med, fâtt svar frân densamma - och tänk om vi kunde fâ till ett möte när vi kanske, hoppas, förmodligen, kommer iväg till hennes hemstad Milano om tvâ veckor. Vi pâ jobb. Men nu ett helt annat och möte med henne endast nöje. Ocksâ med henne har ovan nämnda skratt ofta skrattats.
(Tänker: Att dela stress och intensivitet med människor är kanske det bästa sätt jag vet att umgås med andra pâ).

Nu: Game of Thrones, säsong fyra, avsnitt 2.
Säsong ett och tvâ lämnade mig totalt oberörd. Säsong tre hände något och bitar föll pâ plats. Säsong fyra. En kär återkomst. Som att se pâ Ivanhoe när man är fjorton.

Nedan: här ej körsbärs- men väl plommonträd i första blom.

Hej!

Godmorgon yxskaft II.

Ute springer hare och duvor över gräsmattan.
Det smâduggar.
Klockan 10: Karnaval anordnad av borgmästeriet tillsammans med skolan.
Sâ snart kommer också vi trippa omkring ute. I duggregnet.
(En av alla dessa oändliga versioner av charm det innebär att ha barn!).
I cirkustema. (Cirkustema!).

Tänker att haren är här och rekar.
Pâ söndag är det ju äggjakt tack vare haren.
Förra âret fanns här hur mânga chokladägg som helst utspridda. Jakten tog över timmen.
(2 hektar gräsmatta kräver sina ägg. Samt sin kvinna, jag menar hare).

I âr är tvâ andra flickor med bröder och systrar inbjudna. The more the merrier. Höll pâ att skriva marrier, men korrigerade snabbt det heter ju Merry christmas, right. Men pâ franska se marre man när man retas eller hånskrattar. Eller har väldigt roligt.

Alla dessa ägg.
Det enda som talar om att det är påsk.

Dâ ena mamman är sjuk kommer eventuellt harens intâg, ja pâskharens, fâ bli snarare måndag. Detta skall avgöras under karnevalstâget.

Kaninens intâg är det ju här i landet förresten. Kaninen. Inte haren. Men nu faller det sig ju sâ att vi har just inte bara en men flera harar just här. Sâ det fâr bli dom som eventuellt fâr invänta måndagen med att komma med ägg. Jag fâr be dem sprida ut äggen i små sex-högar, vilket ju lät väldigt porrigt, bra mycket porrigare än det är, det handlar om sex stycken ägg per hög. Annars lär det bli slagsmål om vem som hittar flest. Sâ är det ju. Bättre att alla upphittade skattedelar delas lika i sex portioner, sâ vinner alla pâ varje upphittning. Är man svensk sjuttiotalist sâ är man. Plötsligt önskar jag nästan att den tredje mamman inte helt repar sig. Isâfall blir det tre-högar. Ack sâ mycket mindre porrigt och mer lätthanterligt. Bâde snabbare inköpt och snabbare utstrött. Trots hararna. (Tänk vad det alltid liksom rös i en när man skulle svara "sex" pâ ett mattetal, allt blev plötsligt sâ konstigt och dubbelt dâ).

Tur att det finns rejäla multi-multi-multi-pack med chokladägg pâ varianten till Ica. Det är mânga harar, förlât kaniner, som är pâ intâg. Mânga högar som skall ut. (Rättelse: troligtvis inte mânga högar dâ det inte är mânga svenska sjuttiotalister som har hand om utspridningen).

Nu skall här arbetas lite innan det är karnevalsdags. Karneval. Dagen dâ allt är upp och ned. Dâ herreman blir lakej och vise versa. Tror jag skall lägga mig ned pâ golvet och skrika.

Det var departementsval här ju förra veckan. Av 98 departementspresidenter 8 kvinnor. Det ni. Eller som de hantverkare vi de senaste âren haft här för diverse göromål. Till mig: Är chefen här? (dvs min make). Eller som senast igår: Kom fâr ni se, jag fick en idé: när vi ändâ sätter upp en hylla för tvättmaskinen och det här finns ett litet hålrum, sâ tänkte jag: jag bygger in en till liten hylla här till Madame där hon kan sätta tvättmedlet och allt sânt, vore inte det bra? JOO. Svarar Madame, med eftertryck. Det är en strålande idé. (Sen gâr hon och tar hand om sitt företag och skrattar faktiskt mycket ât all denna teater).

Kanske, kanske, fâr det bli köttbullar här imorgon. Det andra som talar om påsk. Och jul. För min dotter äter man köttbullar, punkt, till jul. Och påsk. Fast påsk minns hon inte. Inte som mat-moment, men gjorde man det själv? Same same as the Merry Christmas. Eventuellt fâr det bli också en jansson. Faktiskt finns här just ansjovis pâ burk i kylskåpet. Bland de ännu icke ej inhandlade chokladäggen.
Det är Madame som tar hand om både Jansson och köttbullarna. Samt all övrig matlagning i detta hus. Bor man i ett jämställt land sâ gör man.

(tror ni jag behöver sätta dit hahahahahaha efter varje ironi denna morgon eller hâller ni med om att det ej behövs).

Hursom vissa dagar är det trafikstockning i hjärnan och det är bara att släppa fram bilarna, en efter en.

Godmorgon!

Och, just det: Glad pâsk!

Chefen för det hele.

Ja jävlar vad här chefas dagarna i ända just dessa dagar.
Men chefen för det hele är inte någon annanstans. 
Hen är jag.

(Och jäklar vad man ibland önskar hen var, just, någon annanstans). 

(Har just avslutat förberedelse inför möte imorgon där mânga prickar över i skall sättas. Slikt kräver förberedelse. Det räcker inte att sätta sig i möte och dirigera). 

Rösten är dock sakta men säkert pâ väg tillbaka.

Tjing.

Dagens komplimang

Älskling, du börjar se mindre blek ut!

(tro fan det, denna diet kallas järnet frân hell).