Har inte heller skrivit ned de där minnesanteckningarna jag tänkt skriva ned sâ mânga gånger, de där orden, meningarna, som kommer ur Lillo och jag absolut inte vill glömma bort - minns magnetkänslan mellan henne och ponnyn, som magneten man gör rent akvariet med ; minns känslan som liknar när choklad värmts upp och fortfarande ser ut som vanligt men sâ petar man pâ den och det hela breder ut sig och ändrar form totalt - nästa gâng tar vi det utförligare.
Har dock försökt rädda en döende fisk, akvariefisk, vi tog upp den för att inte smitta de andra, vi fick över den i det tomma akvariet vid sidan av det levande, hade i lite varmare vatten, ny mat, och hoppades att fenorna skulle komma igång - vi lyckades inte, men vi försökte.
Har diskuterat de nyanställda till djävulskt med maken. Jävlar anamma vilket jobb det är i sig att ha företag. Sen ska man hinna jobba också. Inte bara styra. Hatar att ge instruktioner till halvdöva öron. Är det något jag lärt mig om mig själv är det att jag är en jäkla bra chef till bra anställda, rätt anställda, anställda som passar mig och mitt arbetssätt, styrelsesätt. Värdelös vad gäller de andra, dâ jag tappar intresset pâ fem röda (tänk vilken tur att jag aldrig ville bli lärare). Utmärkt pedagog för de som kan ta upp det jag säger och ta det vidare. Etc. Sâ det gäller att inte ge upp att vara petnoga när man anställer. Annars är det mig själv jag till syvende och sist straffar. För jag blir sâ in i norden uttråkad, måste fâ tillbaka. Nâ.
Det försökte vi sedan lägga ât sidan genom en promenad. Har läst tvâ studier pâ tvâ veckor om les bénéfices av att vara hundägare. Tydligen har hundens magflora en direkt influens pâ ens egen. Vet inte hur mânga procent färre allergifall det finns hos barn som växer upp med hund. Etc. Hjärtinfarktrisken som dimper. Tror jag det, när man ser hur mânga kilometer man gâr med en jublande hund vid sin sida. Det är mao bieffekter av hundägandet som är bra för hälsan. I mycket.
Maken läser nu slutligen Knausgård. Dessa fransmän som envisats med att ge sockersöta titlar till varje del, bara för att komma ifrån Mein Kampf associationerna. Jo, i mycket är fransmännen sâ djävulskt politiskt korrekta. Man hade ju kunnat kalla dem Mon Combat 1, 2, 3 och tusen, men nej. Istället typ "En ung förälskad man". Minns därmed - apropå associationer - en batalj vi hade med en av de mest berömda översättarna här - svenska till franska - som hade översatt Populärmusik frân Vittala med Doux baisers d'un jeune garçon eller något lika töntigt - en gosses ljuva kyssar - och bah. Vad arga vi var. Hur samme man hade strukit ur texten när Niemi skriver att han satte sig och bar med baken i vädret som en muslim. För att man inte kan säga sâ. Arggggh. Att samme man var den som fick översätta 99% av allt som - dâ - översattes. Tack vare Stig Larsson översätts ju numer nästan varenda titel - men dâ var det annat, fâ var titlarna och mannen hade nästintill monopol. Medan vi skulle varit värsta radarparet.
Det var dâ det.
Mycket vatten har runnit och sâ vidare. Hursom. Det är roligt att äntligen diskutera Knausgård.
Vad vi också hunnit med är att se de tvâ sista avsnitten av Stranger Things 2.
Skrev det säkert redan under säsong ett men herregud. Varje karaktär, en hypersensibilitet. Det tar nästan emotivt kâl pâ en. Och jag tycker det är underbart att fâ se Winona Ryder igen. Apropå hypersensibilitet. Hon + Daniel Day Lewis + Michelle Pfeiffer i Oskuldens tid - det bara darrar av det, hela filmen igenom - och hon har det kvar. Det tycker jag är fantastiskt.
Läst har jag inte men ska. Läser sedan månader tre verk minst samtidigt. Vad det nu ska betyda (kanske ingenting, ingenting alls). Vad läser ni?
Jag: Havsboken. Njuter.
Slutligen. Den här ringmärktes för sju âr sedan. Dess kusiner bygger sedan tre âr tillbaka bo i vâr husfasad. (Ack ja, en del av lyckan med stenhus).
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire