ihopkappningsrace

Dessa dagar är förutom nedan till bredden fyllda med jobb. Men vet ni, lyxen, vi har samtidigt sâ roligt!
Det roligaste är inte att packa paket, inte heller adress etiketter, men ta hand om de hundra mail om dagen som dimper ned, vet ni, det rör mig inte i ryggen (lât oss säga att mina affärskvinneâr, haha, lärt mig att bli en jäkel pâ snabbhet vad gäller liknande). Det är ändâ inte lika mycket som jag hade dâ, och, framförallt, det är jag, vi, som styr.

Det roligaste är inte heller att packa upp alla de leveranser som anländer och just nu är de mânga (mânga är de företag som liksom haltar sommartid, det blir förseningar, det blir halvdant) - allt kommer typ nu, ihopbultat, vi som i början pâ augusti var sâ nöjda över att ha styrt upp allt i tid, behandlat alla väl, nu sköts ocksâ smâgnäll länkade till förseningar, men främst de femtionio kartonger som anländer var dag med femtionio andra kartonger inuti. Dock är roligt att ta ur kartongerna och oh! ah! detta var ju jättefint! (mycket länkat till säsongskollektioner, givetvis, men ocksâ annat).

Det roligaste är inte heller att bära, kânka och skruva upp hyllor - men att se hur allt tar form, ja. Det som i förra september var den optimala lösningen mellan utställningsytor och ta-hand-om-alltet är det inte längre. Sâ nu möbleras om. Samtidigt som vi svär över att vi mâste fâ skickat ut allt fort som ögat.

Dvs. Mycket är inte det roligaste, men summa summarum är ändâ att vi har väldigt roligt där vi sliter. Gâ pâ tomgâng, jag vet inte hur man gör, sâ detta passar mig. Icke att missta sig pâ - kontemplation är min favoritsyssla. Tomgâng, nâgot helt annat.

Att vi dessutom kommer fâ nycklarna till ett av jordens kanske vackraste platser i vart fall i vâra ögon mätt - och i denna sak är vâra ögon de viktigaste - för att där fortsätta arbeta, ställa ut, men ocksâ ägna fritiden vi inte ägnar i stadskärnan. Ja jisses, tacksamhet.

För övrigt: Vi har hittat henne! Svenskan som ska tala svenska med Lillo om onsdagarna. Ingen är gladare än Lillo - detta blir istället för centre aéré som ersatt skolan om onsdagarna under vâren och gud vet hur hon hatar centre aéré. Dessutom tror jag svenskan i frâga kommer kunna ge mycket till Lillo - som dessa dagar stolt sjunger: Va du äl söt min tjära lilla ponny... du äl den ja gilla bäst! mamma hörde du?! - hon har en hel hoper ramsor och sânger i ryggsäcken, jag tror det blir toppen.

Lyckoblogg? ja, faktiskt.

(vâgar jag tillägga att jag just nu sitter och smuttar pâ ett fantastiskt rött medaljerat Chinonvin, inte av de lättare slagen som Chinon-vin oftast är, men en mustig, robust en, samtidigt som jag känner simtröttheten leta sig ut i minsta lilla finger och târ?)

En riktigt trevlig fredagskväll och dito helg till er alla!