Lördagskväll

Inte en kväll gâr, när jag stâr vid vârt fönster, utan att jag tänker att jäklar, vilken tur, vilken lycka, att vi har möjligheten att bo just här.

Här skulle det suttit ett par foton som trilskas med att ta sig frân telefon till dator. Kvällssolstimmen gör mig galen av tacksamhet.

Septemberkvällar som denna tänker jag ocksâ att det är som att bo pâ en skattkammarö, detta att bo i Frankrike under skördetider. Affärerna är fyllda av intressanta vinbuteljer, jag kan gâ och studera hyllorna i timmar. Medaljen Macon är en riktigt pâlitlig en. Ikväll dock en omedaljerad absolut höjdare - ekologiskt vin frân Ardèches vingârdar, av M. Chapoutier. Närhelst herr Chapoutier - känd frân de mer klassiska Côtes de Rhône gârdarna - är inblandad utlovas om inte höjdar-sâdan, sâ i vart fall god kvalitet. Denna gâng +++. Det fâr bli att gâ dit med tomma händer för att bära hem flertalet av samma. (Franskboende vänner - skynda till närmsta Monoprix - ser ni flaskan, ta den!).

Nu: just hemkommen 3e säsong av Sopranos. Vi var tagna av 1a säsongen, i vart fall de sista avsnitten som pâ nâgot vis gjorde ocksâ de första värda besväret. 2a tog inte vid där den första slutade och vi var besvikna. Fram tills de allra sista avsnitten. Nu 3e att pâbörjas. Spänningen är olidlig. Men alla dessa lovprisarord frân diverse hâll och kanter gör oss mer uthärdliga än vanligtvis. Den som lever fâr se, som man säger.

Men varför är den död? sa Lillo om den som inte levde längre, nattfjärilen. Varför kan den inte vakna mer? Kan vi inte bara ropa hit prinsen? Nej-du-vet, i liknande situationer hjälper inte ens den vackraste prins. Käresta.

PS. För den som intresseras av sprâkframfarten eller icke framfarten. Onsdagen med den unga svenska flickan som hon kallar henne, Lillan, har redan satt sina spâr. Idag när vi kom hem frân jobbet kom hon hoppandes med den franska barnflickan, ivrigt sjungande: Häl kommel Pippi LângstRump, tjolahopp tjolahej, tjolahoppsansa... (R för det skorrande R:et som dyker upp närhelst ett "r" visar sig pâ annat ställe än sist i ordet - dâ det oftast blir ett rungande... L).