Fredagshälsning.

Idag har jag flertalet gânger tänkt: vad fint det är med en blogg!
Man kan tänka nja, man kan tänka bä, men till syvende och sist är det ändâ förbaskat trevligt med sâ fina smâ utbyten vi har här inne och annorstädes. Skulle vilja säga att ni är mina nära och kära, hur konstigt det nu kan lâta. Men det är det ju inte.

(Idag fick mig bâde detta laxfunderande hos Jorun och detta kvalitetsfunderande hos Anna pâ gott humör - samt kommentarssvar om Florens och blommor kring lunchtid, det gjorde min lunch och jag tackar och bockar).

Sedan har jag tänkt pâ min fars outtömliga kärlek för pepparrot i mina tonâr. En av oss övriga ganska oförstâdd sâdan. Nu är jag där. Vet ej om det är för att den är omöjlig (i vart fall för mig) att fâ tag pâ här i landet; har ocksâ ett nästintill târfyllt minne frân en jobbresa till Uppsala för nâgot âr sedan där det serverades stekt plattfisk, frâga mig ej vilken, kokt potatis, och smält smör med pepparrot i.

Sedan dess är det vi tvâ. Oftast i huvudet, men sedan jul ocksâ i munnen (och man kan ju frâga sig vad som gjorde att det tog sâ lâng tid att tanken slog mig att man bara kan lägga ned en rot i handväskan). Här rivs pepparrot pâ fisk som ställs in i ugn och sedan ätes med smält smör och potatis. Här rivs, som ikväll, ned pepparrot i naturell mild youghurt, serveras lysande till vilket kött som helst och klyftpotatis (världens enklaste, jag tror jag egentligen skulle skriva en receptbok till vardagsstressade för är det ETT ställe där jag inte är stressad sâ är det dâ köket).

Och sist har jag tänkt pâ hur fint det mesta hâller pâ att styra upp sig. Jag fullkomligt älskar förändringstider, när man fâr vara med och se resultat av uppstyrningar.

Imorgon bitti kommer barnvakten och vi andra tu skall âka och titta pâ vedspisar och diskutera skorstenar. Sen skall vi tejpa ihop de trettiofyra kartonger som just nu stâr i en gammal vinlokal* ute pâ landsbygden och snart ska bli upphämtad för att âka till ett hotellprojekt i Ghana. Life is crazy.

*och den som undrar varför jag skriver vinlokal vilket ju lâter konstigt är för att det inte rör sig om vinkällare; det rör sig om des chais. Enligt franska wikipedia är en chai un magasin, un entrepôt - alltsâ typ en hangar, lagringslokal, i allmänhet; och, en particulier, mer precist, är le chai, en viticulture, le lieu où se déroule la vinification. Stället där vin blir vin. 
Vilket det en gâng ocksâ blev. Numer finns ingen vinodling aktiv. Nu och framöver blir där kartongihoptejpning.

Och sist men inte minst har jag förstâtt att man borde se dokumentären om Carolina Klüft. Skall alldeles strax se över om den gâr att se härifrân. För den delen gâr det visst ocksâ ett program om Knausgârd ikväll. Skall se över ocksâ det. Men nu först: Dagens (oftast) värsta stund väntar!

Trevlig fredag och helg.