Efter plantering

Ungefär tio minuter efter nedan inlägg, där ljus var, kom ett sms om att en liten flickas dödskamp gâtt in i ett ytterst avgörande skede, i vilken hon officiellt har alla odds emot sig.

En halvtimma senare kom regnet och planteringen gick i dropparnas tecken. Sâ mycket hopp, sâ mycket hoppas.

Nu kan vi bara det.

Uppdatering.
Det är sâ himmelens svârt att skriva om det här. Det här är ingen sjukdomsblogg, vill inte att det skall vara det, vill inte heller skapa nâgon slags morbid spänning här; och samtidigt, mina vänner, när sjukdom slâr in, när liknande besked ges - och pâ denna resa skall gudarna veta alla omkullkastningar alla inblandade tvingats ta sig igenom, de falska glädjeämnena, ena dagen hopp sedan nattsvart - ja, dâ finns det inte sâ mycket mer som just dâ existerar inom en. Sorgen och ofattbarheten lägger sig som en hinna, lätt domnande, mellan en och omvärlden. I detta nya skede handlar det om hur ett förkylningsvirus förvandlats till sâ svâr lunginflammation att den är pâ väg att bokstavligen ta luften ur denna lilla. När det är vad som sker en sâ liten som redan med sâ stort mod tagit sig igenom alla cellgiftsbehandlingar, benmärgstransplantation som i vart fall hittills sett ut att gâ ât rätt hâll, otaliga blodförgiftningar och all annan skit som ju  kommer med liknande behandling som en djävulens bonus. Ja, dâ vill man bara säga jävla helvete och helvetes jävla fan.

Samt samla ihop sâ mânga tankar till henne frân sâ mânga människor man än kan nâ och lätt vidskepligt tänka att tänk bara om just det ändâ finge. För man kan ju just inte göra nâgot annat.