Idag har här:
- bytts internetmodem dâ det dâvarande brakade ihop prick när arbetsdagen imorgon skulle inledas. Tecken?
- hämtats hem nio stycken syrenbuskar som sedermera är planterade (SOM vi ser fram emot syrendoft!)
- pysslats med diverse adventskalendrar varav en är pâväg norrut. Ni vet väl att, nej, det är inte jul pâ söndag, men väl första december, julmânaden.
- Grälats med en granne. Âh jo, trâkigt, onödigt dramatiskt, men sant.
I övrigt tänkts mânga tankar.
Hur en syster i den värsta stund hon och därmed vi upplevt sa: Ingen fâr bli bitter av det här.
Det tycker jag är sâ fint. Känner sân - stolthet? Vet inte om det är rätt ord. Vördnad?
Och tacksamhet. Över alla er som hör av er. Till mig, till min syster som självklart är den som behöver det mest. Som ringer; sms:ar, mailar, kommenterar.
Över de stunder som endast sorg kanske framkallar; av plötsligt och ofta oväntad närhet mellan personer.
Och allt det rör upp hos sâ mânga.
Alla dessa tankar liknande framkallar i smâ. I oss alla, oupphörligt.
En ganska stor tanke att liknande dessutom fâr Tobiasregistrets framtida potentiella donatorer att öka i antal. Det är det finaste tecken pâ bry-sig-om jag varit med om.
En riktigt fin helg till er alla.
Allt jag vill skriva känns så fjuttigt. I vilken ände börjar man när man vet att föräldrar sörjer sitt barn? Det knyter sig i magen. Och så du, mostern... Sörja sitt syskonbarn och sörja att sin syster förlorat sitt barn. All kärlek till er!
RépondreSupprimerJag tänker på dig, och den lilla flickan. Man kan säga något förnumstigt. Men känslorna är det enda som pågår.
RépondreSupprimerOch - utan förnumstighet - jag har ibland upplevt att tillvaron vidgas när någon dör, eller något annat dramatiskt händer. Vuxna blir vi nog först när vi sörjt.
Och jag önskar dig all frid, och att du kan trösta din syster. Du som är så stabil och generös.
Tack, fina ni.
RépondreSupprimerJa, Alexandra - det är en så konstig situation att man nästan inte kan tro på den. Outhärdlig när man tänker hela vägen ut, något man orkar inemellan men inte hela tiden.
Så sant, det du säger (om den vidagde tillvaron)., Gabrielle. Och jag förstår precis hur du menar.
Dock, stabil och generös, me?
Mycket sorgligt för er alla, mycket klokt tänkt och sagt. För även om världen aldrig blir densamma igen för er, så betyder det inte att allt det goda och vackra som finns i tillvaron försvinner för all framtid.
RépondreSupprimerBlir inga bättre ord än så från mig. En minnespeng kommer till fonden.
Tack snälla Annannan.
RépondreSupprimer