Note to self: Mina tankar kretsar dessa dagar kring Proust, Baudelaire, Montaigne och Starobinsky.

Och i och med detta oerhört mycket kring denne man, Jean-Yves Tadié. 87 år i år, var med andra ord hela 75 när jag hade förmånen och ynnesten att ha honom som litteraturprofessor, två terminer föreläsningar pâ ämnet melankoli, bundet och kretsande kring ovan nämnda herrar. En av världens främsta specialister på Proust, som det så fint heter, och en erudition som bara finns hos mycket få. Har en röst som en grottmänniska, ett huvud vars form är ofattbar. En bror som är en psykonanalytiker, lika känd inom sitt omrâde som denne superstar; tillsammans har de skrivit mastodontverk kring det mänskliga minnet, via Proust och andra.

Den tacksamhet jag känner inför mina studieår är absolut oändlig.
(Notera pleonasmen. Dras ofrânkomligen till dem, se smâ satarna).

Ni kan se honom här. Och detta blir mitt inlägg i debatten "fransk tv's litteraturprogram".
Ej möjligt att se pâ "vanlig tv". Men âh, vilken skatt. Bibliothèque Médicis. Tadié. I programmet frân i âr, âttiosju âr gammal.