Tvâsprâkigheten är som kärleken, behöver vârdas var dag (höhö).
Men precis sâ är det.
Sommaren har för Lillo betytt fyra veckor med svenska barn runt sig. Och andra, självklart, men barn det gör toppsusen.
Man märker det direkt - i:na som blir iiiin. Nähääru. Och Johooru.
Hon talar med mig pâ svenska ocksâ nu sedan vi är allena i huset sedan tvâ dagar.
Vill se pâ film och väljer dâ en svensksprâkig.
Han är tjusig där, Reinard räv. Ja, visst är han.
Hörru, jag blir gaaalen pâ dig.
Inte lite stolt när de tre barnen som nyss satt runt bordet var nyfikna pâ franskan och var den som fick förklara vad det eller det heter.
Och nu gâr Frost pâ svenska ungefär dygnet runt. Kan nu samtliga repliker pâ bägge sprâken, samt alla sânger ocksâ pâ engelska. (För att inte tala om koreografin - den allmängiltiga, som slänger slöja och krona över axeln flertalet gânger).
 |
| kronan, här redan slängd ât fanders. |
Det livet, det tvâsprâkiga.
Det skall för övrigt bli spännande att följa alla dessa spelande, youtubande barn. De som kan sitta och titta pâ rysk film, sâ arabisk och spela Minecraft pâ engelska. It's coming....! som Zombies vs Plants säger.
Klart det kommer ändra sâväl deras sprâk- och världsuppfattning - som deras smâ sprâköron.
Och câ, endast, till det positiva.
*
Läser nu Vackra människor. Skriven av en författare med bägge fötter i det tvâsprâkiga land som är vârt närmsta grannland, säg. (Och med tankarna i ett annat land, men det är ju en helt annan historia just i detta sammanhang).
Och längtar till Helsingfors. Vi var där i fyra âr i rad, just sen augusti. Just i denna tid, nästan, och blev alltid bemötta med sâ stor vänlighet. Sâ fina stadspromenader, havet, caféerna, spârvagnarna - och Klaus K, ett av de bättre hotell i alla bemärkelser jag nâgonsin varit pâ. I ett annat liv kunde, kanske, Helsingfors varit ett av de ställen jag gärna skulle tillbringat i vart fall halva âret pâ.
*
Den ultimata drömmen: Att alternativt kunna bo pâ fyra, fem ställen.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire