(Jakt. Med horn! de stâr där, utställda, allvarliga, i orangea västar, längsmed fälten, med jämna mellanrum, ett gevär över axeln, och jag tänker att de râdjur vi sâg igârkvällens skymning snart är ett minne blott och fâr nästan Bambi-ângest).
Och jag tröttnar inte pâ bilfärden som tar mig tillbaka efter skollämning, där vyerna som väntar aldrig är desamma. Vem hade kunnat tro detta?
Älven öppnar sig.
Och breder ut sig.
Och precis där, invid kyrktornet i horisonten, tre luftballonger som lägger sin magi till det övriga.
Mâsarna, likt vi tar henne, älven, för havet. Pâ sina ställen, snarlika.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire