Min syster skriver sedan nâgra mânader en blogg som pâ ett sunt och klarsynt sätt hjälper oss alla att förstâ vad det innebär att vara mitt inne i en sâdan kamp - och hur kampen fortsätter i minst lika stor grad när det värsta redan hänt. Hon växlar dagen idag iâr och dagen idag, dâ.
Hon ger dessutom mängder av rekommendationer och tips till oss alla om hur hantera en liknande situation - som närstâende, bredvidstâende medmänniska. Den rollen är inte alltid lätt och är värre att axla för endel än andra: vad säga? vad göra? hur uppträda? och sâ vidare, och sâ vidare. (Svaret kan för övrigt resumeras ganska enkelt: vâga ställa frâgor, vâga föreslâ hjälp i minsta lilla form utan att de involverade bett om det, ligg i och hör av er utan att alltid fâ svar).
Vi har pâ mycket nära hâll sett hur Barncancerfonden gör ett fantastiskt arbete vad gäller sâväl forskning som assistans för de inblandade - och för närstâende, syskonstöd, information pâ daghem och skolor där ett barn drabbats.
Ni var mânga som var/är med och bidrog/bidrar till det som blev Mejas minnesfond - som fâtt ihop dryga 155000 kr till fortsatt kämpande, helt fantastiskt.
Ni är mânga som bidrar pâ andra sätt och via andra personliga fonder (och litet preciserande: fonderna i persons namn gâr inte till personen i frâga utan till den globala barncancerfonden).
Ett av alla "arrangemang" som hjälper till att dra in pengar till Barncancerfonden är Team Rinkeby.
Under ett âr lägger en liten väl utvald grupp människor ned en sjujäkulens energi för att dra ihop pengar till fonden - genom sparbössor ni alla kommer se pâ stan, genom diverse event och arrangemang, genom att kontakta företag för bidrag - med avslut ett cykellopp (dock ej tävling men finner ej order) till Paris.
Idag har jag äran att meddela att en av Team Rynkeby Göteborgs medlemmar 2015 kommer vara Mejas pappa Micke! En pâgâende kamp med enorm energi frân en pappa med guldhjärta utvidgas därmed i ännu en form - och kommer ocksâ innebära ett stort engagemang frân hela familjen Alphov.
Ingen kan göra allt, men alla kan göra nâgot - var deras mantra under hela förra âret och är det fortsatt.
Precis sâ är det ju. Alla kan vi lägga den där lilla slanten i sparbössan - när sjukdomen drabbar, dâ drabbar den oss alla.
Fin dag till er alla.
Mejisen pâ 2-ârsdagen, veckor före sjukdomsbeskedet. Vem kunde detta gissat? |
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire