Den första bär för övrigt det förtjusande namnet Neidonkaulus, ett namn som för en ickefinsksprâkig som undertecknad rakt ut i poesins värld (finsksprâkiga fâr gärna komma med den översättning google translate dessvärre ej just i detta fall kan erbjuda, men lova att försköna verkligheten om sâ bara lite om ni anar att det skulle behövas?). Ungefär som jag älskade klangen i dégueulasse för att säga att nâgot var för jäkligt, äckligt, eller bara moraliskt dâligt (och slapp ha nyanserna som detta med att dégueuler, kräkas, bringar) en gâng för längesedan. Fast liknelsen är ju egentligen när jag tänker efter värdelös. Nâ.
Detta att vara förunnad lyckade färgkombinationer framför sina ögon till vardags och i hög kvantitet är en relativt ny och högst uppskattad njutning i mitt liv. En lyckad slump, bland andra.
Reklam nummer 2, en av mina gamla professorer bloggar. Antoine Compagnon, här. Honom följde jag under en termins funderingar runt det barocka och snabbt konstaterades att mannen var förvânansvärt okonservativ i sitt tänkande - där han pâ gott och ont stod i kontrast till de flesta av sina Sorbonne kollegor. En förklaring - eller kanske endast konsekvens? - eller bägge? - han rör sig mellan Paris och New Yorks Columbia som fjärilen, även här stod han i stark kontrast. (En annan trolig förklaring, han föddes i Bryssel). Sedan dess har han dessutom blivit ansvarig för "moderna och nutida litteratursektionen" (littérature moderne et contemporaine) - där ju moderna pâ franskt vis innebär "allt sedan franskan blivit franska och ej medeltidsfranska", typ, satt sig i grammatik och annat sedan tidigt 1600-talet, säg, eller runt Montaigne, om man sâ vill, pâ Collège de France, vilket inte vill säga lite. För nyfikna kan hans Le Démon de la théorie rekommenderas - där han autoproklamerar sig arvinge av och kritiker inför strukturalismen och argumenterar i ämnet med bravur. Mannen är för övrigt mer än produktiv som bâde litteraturkritiker - Proust, Baudelaire, Montaigne... - och essäist. Läsvärd.
Reklam nummer 3: Grönkâl. Visst känner man väl sig lite smâdum när man plötsligt inser att en hel värld existerar som redan skrivit hela uppsatser runt grönkâlens nytta som en av de mest ätvärda grönsaker jorden fött, utan att man ens funderat över den annat än som grön? Antioxidant bland antioxidanta, späckad med vitaminer, fibrer och allt annat som gör livet värt att leva. Sedan nâgon vecka intas den i allas dess former, râ, kokt, snabbstekt. Cale pâ engelska. J.J. Cale? tänkte jag. Ätvärd.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire