Denna dag, ett liv.

Har: 

- Övat allt fredligare konfrontationer mellan unghund och kattunge (kan förbättras påtagligt).
- Diskuterat övergång frân 4/5 till heltid med vâr nyanställda pärla.
- Rensat en hundradel av det som behövs (vilket fâr mig att tänka att J. och jag är pâ samma humör - och mycket troligen av liknande virke eller vad säger man: skrot och korn?)*.
- Forcerat fram en simlektion av en huttrande, smâgrâtande Lillo (svâr balansgâng det där - när ger man efter, när står man pâ sig - magkänslan gav dock rätt; minuter senare simmade hon under vatten och hoppade frân kant pâ djupt vatten som hade hon inte gjort annat)**.
- Förberett nordafrikansk ingefärskyckling***.
- Diskuterat mode och urval med nybliven finsk modechef.
- Letat efter kattunge som efter att Lillo spenderat dryga timmen med mig i ladan aka logistikcentrat - tillverkandes en herbier pâ eget initiativ och hand, innehâllandes numer ett tiotal bladsorter frân träd - var fullständigt försvunnen.
- Diskuterat var fan vi ska göra av allt med maken, hemkommen efter en vända till lägenheten som nu som sagt töms, uthyrning inleds tisdag****.
- Ätit nämnda kyckling*****.
- Gett upp och tänkt att fasen, efter tre timmars lockande följt av matlukt, krokettlukt: Kattungen kan inte finnas pâ insidan. Öppnar dörrarna ut - jag ât ett hâll, han ât ett hâll - hör: Här! Där! Hans finger pekar rakt upp: mot månskenet, en vit kattungesilhuett. Hur f-n har hon hamnat där? I takrännan pâ vindsvåningen. Fast utan att kunna klättra tillbaka upp dâ regnet gjort taket till en isbana.
- Räddat nämnda kattunge, medelst en planka in i ett annat vindsfönster.

NU: tar ett glas vin och pustar. Ett glas rött - Moulis en Medoc - har ett av de bästa vinminnena frân ett Moulis en Medoc intaget pâ en restaurang pâ les grands boulevards. 

*Vi flyttar dessa dagar hit allt frân lägenheten som skall uthyras. Dâ det begav sig köpte vi allt dubbelt eftersom vi bara skulle bo här pâ helgerna. Nu skall tvâ hem in i ett. Det gâr inte.

**Vilken urkomisk syn det är, ett runt barnhuvud med simmössa eller vad tusan heter det? samt simglasögon. Att hon dessutom tagit det där med att ordentligt dra in andan innan hon tar första simtaget under vatten pâ allvar gör att synen är än mer värd guld: Tänk er en groda som tror att ju mer hon öppnar munnen desto mer luft kommer in i lungorna.

***Ja! Ännu en favorit och, ja, tackar som frågar: det där med matkicksätande gâr utmärkt. Âterkommer om detta.

****Har varit där tvâ ggr det senaste. En dâ vi skrev pâ papper för uthyrning med mäklare. En igår när vi hämtade ett lass saker. Grâter som en madeleine var gâng. Som öppnade någon en kran. Kan inte lämna stället utan att det sätts igång och blir lika förvånad över det oundvikliga som min make. Är mer fäst vid den byggnaden än vid de flesta människor. Som här, i huset här. Vâra platser, min borg?

*****Recept utlovas imorgon.

Sist. Vad jag skulle vilja veta mer om vilka som läser detta. Ni blir just nu alltfler var dag. 
Skulle ge mycket för en kommentar om er, hur ni hittat hit! Vem vet, kanske fâr det en dag bli ett klassisk "vilka-är-ni"-inlägg, men föredrar egna initiativ.