Madame Bovary, c'est moi, skrev Flaubert och, även om det inte är jag som skrev Emil, sâ nog är jag hans pappa allt, jojo.
Idag har varit en sân där dag med alldeles för lite tâlamod pâ grund av trötthet pâ grund av alldeles för lite sömn, pâ grund av väldigt sen läggning av mig själv (samt, tâlamodet, ocksâ pâ grund att "sista dan" aldrig är en bra dag).
Som i sin tur var pâ grund av att jag igâr lärde mig hur man gör websidor till butikssidan och det är en sân där perfekt uppgift för att inte fâ mig att sova. Manisk en gâng, manisk alltid. Ah, vi kör nâgra grejer till, nu när vi ändâ är igâng, inte sant.
Vilket fâr mig att skrika. För det mesta inombords, idag flertalet gânger utombords och dessutom pâ en mycket liten flicka som just kom springandes, tog bestämt min hand i sin och drog mig smâspringande bort till sitt rum där Emil gâr för full hals. Viens, mamma, viens: Emils pappa är pas content.
Hör nu pâ, god vänner sâ ska jag för er berätta: Emils pappa är helt slut.
Det där var ett väldigt roligt inlägg, tycker jag. Jag menar slutklämmen. Jag gillar galghumor.
RépondreSupprimer"pas content", det ska jag tänka på nästa gång jag är skitförbannad.
Galghumor, jag med, och Emils pappa är fortsatt slut kan jag berätta, men imorgon kommer barnvakt: Hujedamej sâ skönt!
RépondreSupprimer(Pas content är ungefär samma sköna understatement som när man med uppskattning säger: Pas maaaal! Om nâgot man stengillar).