Förträffliga tider.

Utanför det otroligt ambitiösa bibliotek som nu utgör absolut största byggnaden i centrala Sunne (vilket i förbifarten får mig att tänka på den utförliga beskrivningen Tunström gör i Tjuven av den återvändandes förfäran inför förvandlingen ortens centrum genomgått, hur den stora majoriteten vackra träbyggnader på bara några årtionden lämnat plats för förskräckliga schabrak i mörkt tegel och metall - en beskrivning så hjärtslitande, ett centrum som blivit ett annat - och också hur man väl aldrig kunnat hoppas på att 2010-talet skulle slå tillbaka med liknande pendelrörelse och sätta kulturen så till den grad i centrum - även om jag i mitt stilla sinne inte kan låta bli att fundera över vem tusan som använder denna centrala skatt; vem av dessa amerikanare-förare, halvfeta med tatueringar över hela den öldränkta kroppen, som sitter inne med en släkting som istället för att dela ovan nämnda loisirs tar sig till biblioteket och läser ur det mycket välsorterade urval pjäser, poesisamlingar, romaner och annat som finns tillhanda helt gratis, men nå...)

*

Utanför detta osannolika bygge sitter en farbror vart år, sommartid; är det samma farbror vete endast de mer insatta, men jag tycker om tanken att det vore det.
Han sitter där, med en oändlig radda böcker uppställda i meterlånga rader och som han säljer för en spottstyver - det är en salig blandning det rör sig om och inte sällan finns där verkliga pärlor, jag fick i förrgår med mig Bulgakovs Mästaren och Margarita (som jag säkert får anledning att återkomma till - det är en stor lycka att hitta ryssarna åter, berättarkonsten, det osannolika tillsammans med det verkliga, lika naturtroget sammanflätat som i livet självt och faktum är att jag endast, förutom hos just ryssarna, sett det hos värmländare och faktiskt Sunnebor som Lagerlöfskan och Tunström, säkert har jag letat dåligt, men dock), Och solen har sin gång, en av de bättre Hemingway enligt undertecknad och som jag endast läst i originalspråk och sedan ett tag tillbaka längtat att läsa om - slumpen ordnar med tillfället, eller hur säger man? - samt Rapport av Birgitta Stenberg, som jag läste en roman av och lyssnade på Sommarprat av i Grekland för precis året sedan och varken tidigare eller senare läst något av. Så nu.

Vinbärsmängderna tycks få buskarna att vilken minut som helst riskera att kollapsa.
Höet ligger redan gult, i rullar, på ängarna och fälten.
Damtidningarna är i förväg fyllda med höstmode och återkomst.

Än skall här njutas av sommaren.