Charmen med att bo granne med en romansk k-klassad kyrka, vänner.

Det är:

Att nu, i kvällssolen, höra klockorna ringa alldeles pâ andra sidan grusgângen.
Att inte heller behöva höra dem var dag, men sisâdär var tredje helg, dâ det rings in till ngt slag mässa för nejderna.
Att det samlas folk som därefter skingras och lämnar oss alldeles ensamma med den vackra grannflickan, endast omringade av böljande vetefält.

Och att i samma stund som solen och klockorna fâ bekräftat testa valpens fina hörsel, som voffar till dâ han givetvis hör steg inte särdeles lângt frân Hans Hus (ja, alltsâ, valpens).