Efter att ha tagit oss igenom säsong 1 av House of Cards med ganska mycket skepsis (makt, makt, makt och noll skrupler - kände mig i en dryg vecka som fângad av mina gamla arbetsomgivningar och tänkte: det här är helt enkelt inte intressant - det tog sig mot slutet och jag ser fram emot säsong 2 sâ smâningom som jag alltid ser fram emot revanscherna, hämnden).
Sâ har vi börjat se Homeland.
Fâ serier tar en med storm frân start - de kryper istället liksom sakta men säkert under huden och helt plötsligt drömmer du om dem, figurerna, du delat ditt liv med under sâ lâng tid (i vart fall om man som vi alltid är tio âr sena och därför kan köra maratonlopp pâ cirkus sju säsonger i ett drag). Game of Thrones krävde nästan tvâ säsonger innan jag var fast. Sopranos ocksâ (och tänks pâ med ganska mycket blandade känslor - ödsla sâ mycket av min dyrbara tid pâ sâ mycket korrupta hjärnor känns lite - bah).
Men Homeland. Varför har ingen tjatat pâ mig att vi borde se detta? Älskar Claire Danes. Känner mig totalt hemma. Obsessionen som tar kâl pâ en men utan vilken annat gör det mycket snabbare istället. Och att lyckas med scen efter scen efter scen i nu fyra avsnitt där (nästan) varje är en nyckelscen gör mig slut. Och fâr mig att längta till ny kväll innan det knappt blivit morgon.
Då läste du inte min text om den: Homeland - Best in Class.
RépondreSupprimerPå Gabis Annex.
Så hos mig har du all förståelse.
Men Game of Thrones är mer kitsch än jag sväljer. Glad helg!
Nej! det kan jag inte ha gjort! det kommer jag mao göra sâ snart vi sett klart.
RépondreSupprimerGOT: precis den spärren hade jag tvâ säsonger igenom. Men sen släppte det och jag kom in i ngt annat där jag trivdes. Hur lângt har du stâtt ut? (jag tycker det är värt det). Efter House of cards ser jag pâ GOT som dess absoluta motsats och dâ blir det istället just det som blir too much. Men jag hoppas pâ att känslan ändras inför säsong 2.
Glad helg till dig, min vän!