För inte sâ längesedan hade jag och mamma stannat uppe sent och sett Citizen Kane, och jag tyckte mycket om tanken att en person kan bli fascinerad av en okänd kvinna pâ gatan till den grad att han därefter kommer minnas henne för resten av livet. En dag kanske ocksâ jag skulle sitta där som den gamle mannen i filmen, nedsjunken i min fâtölj, med blicken vilse i fjärran och säga: "Det var för sextio âr sedan och jag har aldrig sett den där rödhâriga flickan igen, men vet ni vad? Under alla dessa âr har det inte gâtt en mânad utan att jag tänkt pâ henne"**.
Visste väl att detta var precis vad jag just nu behövde - drömmarna kom igâng med ens, natten var full av dem efter bara en kvälls läsning.
Hade aldrig tidigare tänkt tanken pâ hur Citizen Kane ju faktiskt är en enda lâng, utförlig illustration av
Une passante som ju Baudelaire fângade i nâgra verser.
*Illusionernas mästare - den franska titeln till hennes första roman som jag aldrig vâgat läsa om men kanske snart kommer göra. Passande benämning pâ Tartt.
**Egen översättning och mycket snabb sâdan sâ hav överseende.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire