Nu är det igâng igen. Tänkandet. Ni vet, det som ger extra energi, som fâr en att gâ upp med solen, hoppas att ingen annan vaknar, ägna en timme ât solitary thinking.
En rad här (intervju med Donna Tartt av Thomas Engström, mycket läsvärd, en intervju av författare med författare ger sâ mycket mer än det vanliga, det vanliga: och-hur-speglar-romanen-ditt-liv-och-hur-känner-du-vad-gäller-... byts ut mot reflektioner kring texten, jag-form eller ej, intrig, detaljer, arbete) startade en lavinartad tankeform som nu mâste ut.
Lângt ifrân ensam, dock. I södra fasaden finns nu: blâmesnäste, björktrastnäste, sädessärlenäste. De delar fasaden genom att lägga ett tiotalmeter mellan sig - passande smâ hâl i stenen finnes, föräldrarnas resor är mânga, ungarnas ljud ett ständigt alternerande av total tysthet och i och med föräldrarnas âterkomst högljudda skrik. Hade aldrig tidigare sett en blâmes bilda bo.
Morgontimman: ljus, uppgâende sol, tjugo grader.
Gârdagen bjöd pâ dopp i älven. Tillsammans med en cirkusartist och hennes dotter. Tjugosex grader och sol. Femton grader och bara ben lângt in pâ kvällen. Livet.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire