Fyrtio är givetvis en överdrift, men utgiven 1979 är det ju faktiskt vare sig man vill det eller ej inte helt lângt ifrân de fyrtio heller.
Autisterna. Av Stig Larsson.
Jäklars sâ inspirerande.
Hur dra ned de intetsägande till nästan ingenting och koncentrera sig pâ det sägande. Utan att dra efter andan lânar han en jaguar, drar frân Nice till Paris, bilolycka pâ vägen, springer därifrân, liftar till Orlys flygplats där han fâr tag pâ en biljett mot Stockholm; natten är kall och taxin mot tâget snabb, ett antal timmar senare anländer han till Skellefteâ, öppnar dörren till föräldrahemmet där pappan förklarar att mamman ligger pâ lângvârden sedan tre âr.
Mycket koncentrerat. I bemärkelsen intensivt. Jaget ser allt. Vâgar dessutom uttrycka allt. De pedofilistiska (?) iakttagelserna är hittills kanske det enda som signalerar att texterna ej är skrivna i dagens dag.
Halvvägs in ges ett mycket starkt betyg. Vet ej än dock riktigt vilket.
(Halvvägs in. Halva inne. Jag börjar ju nästan lâta som Autisterna).
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire