Sitter i mitt lilla (nästan) tornrum och har böcker, papper, pennor överallt. Utanför höstsol. Inom mig - frustration över att inte fâ sitta kvar här resten av dagen. Det är väl fan för tvâveckors höstlov, det är det enda jag kan säga.
Nâ. I förrgâr, uppenbarelse. Igâr, inhandlande av fem anteckningsböcker och jag vet precis vad som skall stâ i vardera. Fint. Kan du berätta mer om vad du egentligen talar om? Nej.
Och jag skriver i anteckningsböcker. Det har jag inte gjort sen typ 1998. Tror det är ett tecken pâ att ha hittat tillbaka till det rätta inre tempot som jag tappade bort sâ länge (och som jag skrivit om i olika former ungefär tre miljoner gânger i denna blogg varav tvâ miljoner trehundra inlägg numer är raderade frân den allmänna âsynen). Hittar inte tillbaka till det var dag, oh nej, det kom ju ett flickebarn emellan som förhindrar detta, men â andra sidan ger jag henne säkert skulden för mer än mâttligt, innan var det annat som förhindrade detta och hennes existens har piskat mig till att ta itu med mycket av det som förut förhindrade mig.
Sâ. Det är bara att fortsätta. Och göra det med glädje som han sa, pastorn.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire