(Lantliga) morgontankar

Jiisus.

Har varit ute och sprungit. Det är rena rama vârvädret - fjorton grader varmt, fâgelkvitter och en sol som värmer över vâtt gräs. Det har gâtt nästan en mânad sedan sist, sâ mycekt kom emellan, en hundvalp, till exempel, kom emellan, och det gick väldigt bra med tanke pâ detta. Vissa dagar vaknar man helt enkelt med spring i benen.

Spring i benen skulle jag ocksâ fâ av flera orsaker. Efter att ha hört ett himmelens invid den andra kyrkan inne i skogsdungen - jägare - tänkte jag att trots rosa t-shirt vore det ju dumt att dö i jaktolycka. Sprang istället lânga rundan hem, pâ asfaltad väg. Majsfälten fyllda med jägare. En klunga pâ ett tjugotal cyklister närmar sig, jag ser ned - ser orm, tror huggorm, hoppar i ett skutt likt en unghäst (!) ut i vägen och fâr cyklisterna att skratta - nâgot gjorde henne visst rädd, ja, orm, nickar jag och de kommer ut i mitten av vägen lika snabbt de.

Springer vidare. Tittar ned. Ser ett enormt djur och inser att det är en död grävling, vilket dock inte fâr mitt hjärta att gâ ned i varv, men snabbt springer jag.

Igâr mötte vi en ung kvinna i tjugoârsâldern, ute pâ vandring med sin âsna. Hon kom ett trettiotal mil frân där vi bor och skulle vidare, menade hon. Och fortsatte sin vandring.

Nu, kaffe. Om nâgon timme: Cirkus.

Livet!