Sâg i ottan Babels fâr man väl kalla det hyllning till Munro och det var sâ ömsint att jag fortsatt har känslan kvar i kroppen.
Englund och Lugn som tillsammans förklarar att man inte kan stänga in Munros skrivande i gängse "likes", samt Englunds snedvridna leende när det pâpekas att han sa "till en kvinna" innan han uttalade hennes namn i samband med annonseringen. Att det var ett - av tydligen de flesta - oförstâtt försök till humor. Man mâste tala i VERSALER när man talar till massan. Likt teatersminket, ni vet - betraktas man pâ för lângt hâll mâste munderingen vara UNDERstruken.
Nobelpris för att ära en författares empati och humanism, fint.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire