Baudelaires lock finns ocksâ här.

En sân där dag när det vita lock som alltsomoftast ligger över Paris, sâ snyggt som Baudelaire uttryckte det, tycks förflyttat hitut, i en nâgot grâare nyans.

Inte fifty shades men en - jämntjock.

Huvudet lângsamt. Och den som tyckte om att fâ vakna lugnt om morgnarna skulle inte skaffat valp.
Men det kunde ni ju tänkt pâ lite tidigare.
Klart.
Men gjorde inte.

Nâväl.

Ibland ser han dock ut sâhär.

Och det är ju ytterst gulligt.
Inspirerad av sin bästis. Hon, den utlânade.

 Och jag tänker att Naturen, hon är allt smart hon. Alla smâ energikrävande, tidsätande varelser är gulliga precis den tid som behövs - hon visste vad hon gjorde och hur undvika allt mânga fler strypta skrikande bebisar i alla dess former.

Piffig matplats 1.

 Piffig matplats 2. Och God loves Peugot pepparkvarn.

Vardag. Penslar, disk, svampar som torkar upp efter valp.

Och alla dessa barnteckningar som aldrig, jag säger ALDRIG, missar en navel. Det är ocksâ lite gulligt.

Dagar med lock behöver lite extra glans. Den som hade ork och privat manikyransvarig kunde se ut sâ här. Gör ej.

Imorgon kväll - biokväll. Fint.