Himmel!

Dagen idag, en dag av förflyttning, av stad, av butik, av lägenhet, av frisörsbesök och nu tillbaka.

 Detta var gârdagens kvällning.

Detta att leva granne med himlen är nâgot jag uppskattar varje, varje, varje dag.

Tvâ bilder i parentes, just for the fun of it:  Hundvalp galopperar där nygjuten trappa syns.

Samma trappa utan hundvalp. Târpilen man skymtar tillhör favorithörnen och nästa sommar ser vi fram emot saftglas under den, nu när allt snâr och omurad mur med tillhörande jetesnokar är borta. Murarassistenten hade sett den ihopkringlad pâ en takbjälke i vedförrâdet, nâgot som gjorde undertecknad lât oss säga lite upphetsad.

Nâgra av de träd vars sällskap avnjuts likafullt, var dag.
Sen förflyttade jag mig in mot vad vi numera kallar storstaden. Tog en sväng till bland annat stadens tre bokhandlar. Bland nysläppt fransk litteratur âskâdades detta - alla tre romaner.

 Rimbauds sista brev.

 Proust är en fiction.

Rimbauds höftben.
Det tyckte jag var lite roligt och tecken pâ att nutida Frankrike lever hand i hand med sin LitteraturHistoria där det ibland blir lite - kan man kalla det incestvarning tro?
(Liknande svenska varianter kunde ju vara Lagerlöfs lilltâ osv. Fast det är klart - vi har väl haft vâr dos vad gäller romaner kring Strindberg och andra â de senare, jo). 

Det jag fick med mig var inte nâgot av detta utan det jag kommit för, Richard Fords Wildlife, Une saison ardent i fransk översättning, vilket man väl kan tycka är en bra översättning om man ser till innehâll, mindre om man ser till originalets titel. Är dessa dagar mycket intresserad av Richard Ford. Inte blir det bättre av hans stâlgrâ blick. Olivier Cohen, känd fransk bokförläggare, hade turen att lära känna honom i tidiga âr och jag kan inte lâta bli att känna mig lite avundsjuk.

Ford till vänster, Cohen med fisk. Raymond Carver hâller i kameran.

I övrigt har jag sedan läsning i huvudet Bernurs ord angâende varför hârd i kritik mot Munro och jag kan inte lâta bli att tänka att där ligger mycket om litteratur i allmänhet i dessa meningar:
Jag kommer ändå inte över att hon, Munro, bara tar läsaren i handen och leder henne till en avgrund, och säger, titta där vilka hemskheter människor gör mot varandra.

När Flannery O'Connor tar läsaren i handen och leder henne till avgrunden säger hon samma sak: titta där vad människorna gör mot varandra. Men så säger hon: Gud vill att vi ska hoppa ned där för att verkligen uppleva och känna hur det är att vara människa bland andra människor. 

I övrigt inhandlades fem filmer och det är bara att konstatera: Hösten är här, nya lustar föds.
Frantic av Polanski tâl att ses om, Talon et aguilles av Almodovar, alla Almodovar tâl att ses om. Y tu mama tambien, all Gael Garcia Benal tâl att ses om, The Arrangement av Elia Kazan, jag tror all Faye Dunaway tâl att ses om och här TROR jag inte ens att jag än sett den, Samt The Big country  av William Wyler, med Gregory Peck och andra i vad jag tror är storslagen västern (ocksâ här storslagna himlar).

Därmed kan jag ju inte lâta bli att dela med mig av följande. Halv âtta imorse. Godmorgon, sa himlen. Âh. Godmorgon. Sa jag.

Och dâ har vi inte ens photoshoppat.

Hej Blondie, hälsades jag när jag var tillbaka.
Hej Blondies vänner, svarade jag.

Och önskar er en himmelsrik fredagkväll.