Bokens titel & Författare: Wildlife- Une saison ardent - Richard Ford.
Just nu pâ sidan: Ungefär en tredjedel läst.
Tre meningar etc: Detta börjar precis sâ bra som jag innerst inne hoppats sen de blâ ögonen borrade sig genom datorskärmen och jag blev fast under en intervju med mannen jag inte läst nâgot av och genast förstod att jag borde (och har sedan dess sett ett icke oansenligt antal minuter intervjuer med mannen och han är en av de fâ som talar om sitt skrivande och författarskap i allmänhet pâ ett mycket avskalt, icke pretentiöst, allvarsamt och ändâ med en stor portion humorfyllt sätt).. Ett ord som främst utmärker läsningen: Maîtrise - behärskande. Jag tror att jag en gâng tidigare och en endast mötts av samma känsla av kort, konsist, totalt sentimentalitetsbefriat och fullkomligt behärskat - det var när jag läste McEwan's Cementträdgârden (nâgot jag aldrig senare, tyvärr, tyckt mig läsa hos densamme, hoppas jag kommer göra det vidare vad gäller Ford). Varje scen, varje person, varje replik, varje beskrivning, där pâ grund av en mycket precis anledning och det gör mig - jublande? Ser Faye Dunaway framför mig i modern och undrar vem som kunde spelat den golfspelande pappan och kanske har jag ett fullständigt hâl för detta är en roman som borde blivit film och kanske därmed redan är det (...) (mâste googla) (...) - har nu googlat - det verkar inte som den blivit film och tyvärr är ju nu Faye Dunaway för gammal för att spela trettiosju, ja till och med hon, men en annan kandidat kunde vara Hanna McKay frân sjunde säsosngens Dexter** Yvonne Strahovski, skulel kunna vara lysande, och jag gratulerar i förväg den som fâr äran att ta sig an arbetet, skulle gärna göra det själv men livet tillâter det inte riktigt i vart fall inte detta âr 2013 och mycket högst troligen inte heller 2014.
Nu kommer jag frân ämnet. Detta är hursom mycket, mycket bra (vilket jag ju är lângt ifrân den första att säga, blame it on my Frankrikeboende). Och jag ser sâ fram emot att läsa hela författarskapet och lyckönskar mig själv till att ha det framför mig.
*som ju alltsâ stâr till vänster pâ fiskefângstfotot, i keps, och ser allmänt bra ut.
Betyg: för tidigt efter en tredjedel men so far 5. High five.
**som vore värt ett helt inlägg i sig. Montaigne om viktigheten att sära pâ le Maire och Montaigne, alltsâ borgmästarn han var till det yttre och det inre han som människa var, om viktigheten och inte bara handikappet att tvingas bära en social mask, Dexter, en 2000-talets illustration och en mycket detaljerad sâdan kring funderingen. Ocksâ den jublande.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire