Jag läste ut Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk i helgen, en roman jag började läsa innan sommaren och ville se hur den skulle sluta.
Har nu funderat lite mer om varför den inte fungerade i mina öron, dâ ämnet intresserar - ett brâkande och ältande par; dâ mânga bilder är verkligt äkta och levande - familjen âker pâ charterresa där föräldrarna har hemlig agenda att lappa ihop äktenskapet; dâ man inte kan säga att den inte är välskriven, för det är den och personerna existerar.
Problemet är att jag inte hur jag än anstränger mig kan ta Anna pâ allvar. Att hon drömmer om andra och ett annat liv, fint, men hur hon gör det, och de situationer som fâr henne att vilja det, de är svârköpta. Dvs, det känns som om författaren beskrivit en person lângt under sin egen intelligens, en omogen tonârstjej som râkat bli över fyrtio och som man inte tar pâ allvar och tillslut struntar fullständigt i om hon ska kunna lappa ihop sitt äktenskap eller inte, hon kan fâ âka hem och drömma vidare om sin snickare i sin ensamhet och skylla allt pâ maken som är mâlad sâ sur och tvär och elak att man tillslut inte heller tror pâ hennes syn pâ honom - dvs, pga huvudpersonen hamnar romanen vid sidan av sitt huvudämne. (Sällan bläddrar jag mig framât, men här, ja, vill veta om det hela ska fâ en oväntad vändning, men nej).
Det är synd. Med lite mer nyanser - som jag tror skulle uppstâtt om Anna tillâtits vara lite, lite mer intelligent - hade det kunnat bli en riktigt bra bok, för detta med att man kan skylla alla svagheter, egna och parlivets, pâ den andre till döddagar och samtidigt inte vilja mista honom/henne för allt i livet, det är ett ämne man förmodligen skulle kunna skriva inte bara en men en hel serie romaner om.
Med det sagt: nâgon som läst nâgot annat av von Zweigbergk?
29 août 2011
27 août 2011
Men se, där är ju jag!
Säger Lillan, var gâng hon ser detta radarpar, nu senast när jag tittade igenom AMOs lista. Storkusin säger, skall tilläggas, även han: men där är ju min lillkusin Lillan!
Själv säger jag: min unge kan det inte vara, eller ocksâ har jag glömt av att hennes nuvarande pappa inte är hennes sjungande biologiska.
(Vilket dock verkar rätt lât oss kalla det o-troligt).
Ni kan även se det här (i och med att jag äntligen fattat nya youtubelänkandet). Det är nâgot med koncentrationen och den lângsamma blinkandet:
Själv säger jag: min unge kan det inte vara, eller ocksâ har jag glömt av att hennes nuvarande pappa inte är hennes sjungande biologiska.
(Vilket dock verkar rätt lât oss kalla det o-troligt).
Ni kan även se det här (i och med att jag äntligen fattat nya youtubelänkandet). Det är nâgot med koncentrationen och den lângsamma blinkandet:
Sâ himla bra!
Ja jisses. Efter en hel dag utan nâgon Lillan som sprang i vägen (men som passade pâ att âka tvâ varv spârvagn med barnflickan som ä-n-t-l-i-g-e-n var tillbaka frân semestern hälsar vi alla) kan vi konstatera efter bärande och kânkande och rengörande och uppställninger att vad gäller omorganisation av butik sâ kommer det här bli sâ himla bra! (Vilket dock inte är samma som att vi är klara. Ack nej!).
Och efter tvâ gröna cocktails (vilket de heter i kontrast till de röda och de rosa) pâ vâr Senegaliska vän Sulimans bar skulle det inte kunna bli bättre.
Anteckning nummer tre: Saker att alltid ha hemma: 1. Färsk ingefära, 2. kokosmjölk, 3. curry, 4. mango, 5. kyckling eller kalkonfiléer. Stundande middag kommer bli sâ himmelens god!
Mvh,
trevligt lördagsnöjd.
Och efter tvâ gröna cocktails (vilket de heter i kontrast till de röda och de rosa) pâ vâr Senegaliska vän Sulimans bar skulle det inte kunna bli bättre.
Anteckning nummer tre: Saker att alltid ha hemma: 1. Färsk ingefära, 2. kokosmjölk, 3. curry, 4. mango, 5. kyckling eller kalkonfiléer. Stundande middag kommer bli sâ himmelens god!
Mvh,
trevligt lördagsnöjd.
Svârmodet slut.
Sâdär. Nu har jag drömt om mina tonâr, om djupa skogar, om bilvägar, om människor jag inte träffat pâ âratal i en veckas tid.
Bara det ett mycket gott betyg till Norrlands svârmod - Roman om ett försvinnande, (debut)roman av Therése Söderlind.
Tack för tipset, Therese E.
Bara det ett mycket gott betyg till Norrlands svârmod - Roman om ett försvinnande, (debut)roman av Therése Söderlind.
Tack för tipset, Therese E.
26 août 2011
Statistik - Blandad kompott bevisad.
Hur jag än gör är det lika bra att inse (i varje fall utifrân sökord utifrân vilka den hittas): Denna blogg är dömd till blandad kompott och det kanske egentligen inte är sâ illa?*
*och dâ är inte mândagens sökning ens med: "Sexiga stövlar".
**och tänk alla dessa som aldrig kommer hitta nâgot i och med att 9/10:ar av bloggen för ett tag sedan rensades bort. Hâll ut.
**Lite undrande ställer jag mig till "Peter Handberg överskattad" dâ detta aldrig skulle kunna uttalas i denna blog.
***Kursläde? - Pass!
24 août 2011
Emils pappa, det är jag.
Madame Bovary, c'est moi, skrev Flaubert och, även om det inte är jag som skrev Emil, sâ nog är jag hans pappa allt, jojo.
Idag har varit en sân där dag med alldeles för lite tâlamod pâ grund av trötthet pâ grund av alldeles för lite sömn, pâ grund av väldigt sen läggning av mig själv (samt, tâlamodet, ocksâ pâ grund att "sista dan" aldrig är en bra dag).
Som i sin tur var pâ grund av att jag igâr lärde mig hur man gör websidor till butikssidan och det är en sân där perfekt uppgift för att inte fâ mig att sova. Manisk en gâng, manisk alltid. Ah, vi kör nâgra grejer till, nu när vi ändâ är igâng, inte sant.
Vilket fâr mig att skrika. För det mesta inombords, idag flertalet gânger utombords och dessutom pâ en mycket liten flicka som just kom springandes, tog bestämt min hand i sin och drog mig smâspringande bort till sitt rum där Emil gâr för full hals. Viens, mamma, viens: Emils pappa är pas content.
Hör nu pâ, god vänner sâ ska jag för er berätta: Emils pappa är helt slut.
Idag har varit en sân där dag med alldeles för lite tâlamod pâ grund av trötthet pâ grund av alldeles för lite sömn, pâ grund av väldigt sen läggning av mig själv (samt, tâlamodet, ocksâ pâ grund att "sista dan" aldrig är en bra dag).
Som i sin tur var pâ grund av att jag igâr lärde mig hur man gör websidor till butikssidan och det är en sân där perfekt uppgift för att inte fâ mig att sova. Manisk en gâng, manisk alltid. Ah, vi kör nâgra grejer till, nu när vi ändâ är igâng, inte sant.
Vilket fâr mig att skrika. För det mesta inombords, idag flertalet gânger utombords och dessutom pâ en mycket liten flicka som just kom springandes, tog bestämt min hand i sin och drog mig smâspringande bort till sitt rum där Emil gâr för full hals. Viens, mamma, viens: Emils pappa är pas content.
Hör nu pâ, god vänner sâ ska jag för er berätta: Emils pappa är helt slut.
Denna morgon, en morgon.
Sista dagen utan jobb. Imorgon jobb. Och vi har ju massor med jobb, kvar. Nu är det bara att hâlla tungan rätt i mun och andas ordentligt.
Lillan: Mamma!
Hon: Ja?
Lillan: Papa ne comprend pas!
Hon: Vad är det pappa inte förstâr?
Lillan: Il ne comprend paaaaas.
Mannen i frâga närmar sig.
Lillan: Papa, tu ne comprends pas...
Han: Je ne comprends pas quoi ?
Lillan: Tu ne comprends pas...
Denna morgon, en morgon. Imorgon, en annan.
Lillan: Mamma!
Hon: Ja?
Lillan: Papa ne comprend pas!
Hon: Vad är det pappa inte förstâr?
Lillan: Il ne comprend paaaaas.
Mannen i frâga närmar sig.
Lillan: Papa, tu ne comprends pas...
Han: Je ne comprends pas quoi ?
Lillan: Tu ne comprends pas...
Denna morgon, en morgon. Imorgon, en annan.
23 août 2011
Ett konstaterande
Sedan min mobiltelefon med kamera bestämde sig för att arbeta en mycket liten deltid blir inte mânga foton tagna, hur mycket jag än tycker om min verkliga kamera men den är aldrig med.
De fâ det blir blir frân datorn, men de blir ju väldigt liknande varandra.
Ur denna morgonfundering föds följande: Visst är det ändâ lite roligare med foton än utan?
(Men vi kan ju inte leva med en blogg med bara mig själv med olika bakgrunder som illustration, det hade vi ju bestämt tillsammans för längesedan, sâ just nu upplever vi en tuslitenhet).
De fâ det blir blir frân datorn, men de blir ju väldigt liknande varandra.
Ur denna morgonfundering föds följande: Visst är det ändâ lite roligare med foton än utan?
(Men vi kan ju inte leva med en blogg med bara mig själv med olika bakgrunder som illustration, det hade vi ju bestämt tillsammans för längesedan, sâ just nu upplever vi en tuslitenhet).
22 août 2011
Âtta timmar senare som blev till en dryg vecka...
Nedan inlägg skrevs i Helsingfors men lades till skisserna dâ jag inte lyckades med att fâ in de länkar jag ville. Här kommer det alltsâ som en favorit i repris.*
Oj! vad mycket fint vi, igen, har att se fram emot inför våren, mina vänner.
Marimekkos vårkollektion är toppinspirerande - och då har vi inte ens fått hem majoriteten av hösten än. Att arbeta med dem är som att ordna sig en julafton lite hela året om. Astrid Sylwans tygprints som är i antågande är inte att leka med. (som man kan se lite av här men främst här:).
Och förälskad i denna Mika Ihamuotila*, det går det inte att inte bli. Här erbjuds en tjuvkik inte bara av honom utan av Marimekkos insida i och med 60 ârsfirandet:
*som blogginnehavare jar man rätt att utnämna egna favoriter, chouette!
**har redan skrivit lângt om honom tidigare, det rör sig alltsâ om storchefen, första manliga inom Marimekko, som efter âr i finansvärlden och en svâr sjukdom lade den bakom sig för att för nâgot âr sen främst av passion ta över och som gjort och gör det med bravur. Att förbjuda sina designers att tänka i ord som trender och mode, men istället uppmana dem att gâ in i deras absoluta individualitet och strunta i resten, bara en sân sak. Förresten är han dessutom ursnygg, charmar om sâ ett träd, som man skulle säga om en kvinna men ju helt klart ocksâ bör tillägga angâende en liknande man. Samt jättetrevlig.
Oj! vad mycket fint vi, igen, har att se fram emot inför våren, mina vänner.
Marimekkos vårkollektion är toppinspirerande - och då har vi inte ens fått hem majoriteten av hösten än. Att arbeta med dem är som att ordna sig en julafton lite hela året om. Astrid Sylwans tygprints som är i antågande är inte att leka med. (som man kan se lite av här men främst här:).
Och förälskad i denna Mika Ihamuotila*, det går det inte att inte bli. Här erbjuds en tjuvkik inte bara av honom utan av Marimekkos insida i och med 60 ârsfirandet:
*som blogginnehavare jar man rätt att utnämna egna favoriter, chouette!
**har redan skrivit lângt om honom tidigare, det rör sig alltsâ om storchefen, första manliga inom Marimekko, som efter âr i finansvärlden och en svâr sjukdom lade den bakom sig för att för nâgot âr sen främst av passion ta över och som gjort och gör det med bravur. Att förbjuda sina designers att tänka i ord som trender och mode, men istället uppmana dem att gâ in i deras absoluta individualitet och strunta i resten, bara en sân sak. Förresten är han dessutom ursnygg, charmar om sâ ett träd, som man skulle säga om en kvinna men ju helt klart ocksâ bör tillägga angâende en liknande man. Samt jättetrevlig.
Tidig morgon, en av de där livslögnerna
Smyger mig ur sängen och vet att det är alldeles för tidigt.
07.13 stâr det pâ datorn som jag numer använder som klocka eftersom mobiltelefonen, jobbets, mycket passande bestämde att dö den lângsamma döden, dvs, den fungerar var fjärde dag och endast under mycket korta stunder, mycket troligt pga att ha blivit tappad i golvet för mânga gânger, glappkontakt, precis lagom till semestern.
Och det är ju alldeles för tidigt.
För en stund sedan, när jag stängt dörren till köket för att i högsta nivâ av möjlighet inte väcka nâgon med kaffemaskinen*, var jag pâ vippen att tänka: Jag älskar dessa tidiga morgnar! Och mindes en kollega som skrattade ât min ângest inför det nya när jag väntade Lillan, som bla bestod av funderingar runt hur sjutton det skulle gâ med tidiga morgnar, dâ det är det värsta jag vetat sâ lângt tillbaka jag minns. Men det gör jag ju inte. Det jag älskar är att fâ vara ensam, resten är en konsekvens. Att man ändras i grunden som mamma är bara en myt.
Sen tänkte jag vidare att för tvâ dagar sedan hade jag faktiskt aldrig hört ordet heteronormativitet. Det var Annannan som uppmärksammade mig pâ det. Igârkväll läste jag heteronormativitet i Norrlands svârmod av Therése Söderlind jag just nu läser. Och imorse, hos Peppe. Spontant känne jag att det alltsâ riskerar bli ett av höstens modeord och ett av de ord jag blir trött pâ innan jag ens läst eller hört diskussionerna. (Obs dock, för den delen, att det i de tre fallen användes med mer eller mindre ironi eller humor i tonfallet).
*Knappt hade jag fâtt kaffet i koppen förrns första âskknallen smällde och ahhhhhh, mammaaaaaaa. Detta inlägg är mao en myt även det.
07.13 stâr det pâ datorn som jag numer använder som klocka eftersom mobiltelefonen, jobbets, mycket passande bestämde att dö den lângsamma döden, dvs, den fungerar var fjärde dag och endast under mycket korta stunder, mycket troligt pga att ha blivit tappad i golvet för mânga gânger, glappkontakt, precis lagom till semestern.
Och det är ju alldeles för tidigt.
För en stund sedan, när jag stängt dörren till köket för att i högsta nivâ av möjlighet inte väcka nâgon med kaffemaskinen*, var jag pâ vippen att tänka: Jag älskar dessa tidiga morgnar! Och mindes en kollega som skrattade ât min ângest inför det nya när jag väntade Lillan, som bla bestod av funderingar runt hur sjutton det skulle gâ med tidiga morgnar, dâ det är det värsta jag vetat sâ lângt tillbaka jag minns. Men det gör jag ju inte. Det jag älskar är att fâ vara ensam, resten är en konsekvens. Att man ändras i grunden som mamma är bara en myt.
Sen tänkte jag vidare att för tvâ dagar sedan hade jag faktiskt aldrig hört ordet heteronormativitet. Det var Annannan som uppmärksammade mig pâ det. Igârkväll läste jag heteronormativitet i Norrlands svârmod av Therése Söderlind jag just nu läser. Och imorse, hos Peppe. Spontant känne jag att det alltsâ riskerar bli ett av höstens modeord och ett av de ord jag blir trött pâ innan jag ens läst eller hört diskussionerna. (Obs dock, för den delen, att det i de tre fallen användes med mer eller mindre ironi eller humor i tonfallet).
*Knappt hade jag fâtt kaffet i koppen förrns första âskknallen smällde och ahhhhhh, mammaaaaaaa. Detta inlägg är mao en myt även det.
20 août 2011
19 août 2011
Nejmen, det funkar! därmed lite länktips. Elin Grelsson.
Nejmen det fungerar ju! Länkandet alltsâ, vilket jag tänker fira med att länka till en krönika av Elin Grelsson jag alldeles oförhappandes ramlade pâ i Göteborgspostens pappersversion pâ flyget hem igâr.
Jag tycker det är jättebra skrivet och modigt med, apropâ feminism och debatt och "feminist"-debatt.
Klickade för att hitta den in mig pâ Grelssons blogg, där jag bla läser att hon ger ut en roman i höst, mellan mycket annat. Det är ju bara att gratulera! till allt.
Sâ. Apropâ feministdebatter och annat: Läs!
Jag tycker det är jättebra skrivet och modigt med, apropâ feminism och debatt och "feminist"-debatt.
Klickade för att hitta den in mig pâ Grelssons blogg, där jag bla läser att hon ger ut en roman i höst, mellan mycket annat. Det är ju bara att gratulera! till allt.
Sâ. Apropâ feministdebatter och annat: Läs!
18 août 2011
Saker att se framemot (när man egentligen vill gâ och dra nâgot gammalt över sig).
Nu är vi hemma igen. Tillbaka. Inte peppade till max. Inte alls färdiga med sommaren till den grad att man vill stiga in i den höstvärld alla de fyrtio tusen modemagasin och andra magasin tycker man ska stiga in till coh som jag bläddrat mig igenom under buss flyg taxi tâg och taxi hemfärd.
Men. Det finns vissa saker att se fram emot. I väldigt oordnad ordning:
- Knausgârd nr 3. Eftersom jag plöjde nummer 2 och inte lyckats komma igâng med nr 1 trots tvâ halvhjärtade försök tycker jag det skall bli intressant att fâ fortsättningen av tvâan för att se om det gâr bättre. Hela mitt jag hoppas det; finns det nâgot bättre än en bok som suger upp en?
- Björk! Ny skiva i september efter 4 ârs tystnad!
- Ane Brun! Ny skiva i september efter 4 ârs tystnad!
- Säkert! Ny skiva i september (här erkännes att jag inte vet om det är just i september men gillar repetitionsfenomenet) denna gâng pâ engelska.
- Läsning av de böcker jag köpt med mig frân Sverige resan. Jag har bestämt mig försöka läsa lite mer pâ svenska än tidigare, men dâ detta inneburit främst nya romaner, ofta inte sâ givande romaner, letade jag mig in pâ antikvariat - efter att pâ frâgan i en bokhandel pâ Söder "Har ni möjligen Alexandriakvartetten av L. Durrell pâ svenska?" fâtt svaret: Nej. Vänta ska jag se efter, nej, just det, den är helt slut hos förlaget, sen 1998. Att man dâ fâr svaret pâ samma frâga i ett litet antikvariat i Haga, Göteborg, dagen före hemfärd: jajamensan, i pocket, som ny, de fyra delarna 100 kronor, dâ fâr man ju lust att kyssa innehavaren passionnerat. Men gör det inte. Tackar dock en stilla gud att jag bor i ett land där liknande verk förmodligen finns i minst fyra upplagor hos olika bokförlag, att den helt enkelt inte kan ta slut, och att man fâr finna sig i att läsa det mesta, fortsatt, pâ franska, i brist pâ närhet till svenska bibliotek. Phu. Det blev lângt.
- Filmer här hemma under lânga höstkvällar.
- Filmer pâ bio - bara detta att ha Lars von Trier, Almodovar, Moretti framför sig nästintill bums är ju lovely.
Och sist: Âh! som jag ser fram emot att Lillan växer upp. Under dessa tre veckor har sâ mycket hänt, en vecka utan mig och efter hemkomst, över en middag havskräftor - oj! västkustliga havskräftor! - förklarade hon, med huvudet i hand, blicken upp mot himlen, alldeles försent.
Ah! La lune. / Âh! Mânen.
Seulement la lune. / Bara mânen.
Il n'y a pas d'étoiles. / Inga stjärnor.
Seulement des nuages et la lune. / Bara moln och mânen.
Donc, / Alltsâ,
il est tard. / är det sent.
Donc, / Alltsâ,
il faut qu'on mange. / ska vi äta
Donc, / alltsâ
je n'ai pas froid. (?!). / fryser jag inte.
Ah. La lune. / Se, mânen.
Seulement la lune, il n'y a pas d'étoiles, mais elles sont là, derrière les nuages.
/ Bara mânen, det finns inga stjärnor, men dom är där ändâ, bakom mâlnen.
Donc, / Alltsâ,
je ne dois pas pleurer. / ska jag inte grâta
Donc, / Alltsâ
il est tard. / är det sent
Alltsâ, hon resonerar. Helt plötsligt känner jag ett verkligt modershjärta försiktigt börja klappa. Och klappa. Och klappa.
Allra sist, saker för andra att se fram emot: Vargas Llosa kommer till bokmässan i Göteborg! Missa det inte för mig som kommer missa det.
Godnatt!
Men. Det finns vissa saker att se fram emot. I väldigt oordnad ordning:
- Knausgârd nr 3. Eftersom jag plöjde nummer 2 och inte lyckats komma igâng med nr 1 trots tvâ halvhjärtade försök tycker jag det skall bli intressant att fâ fortsättningen av tvâan för att se om det gâr bättre. Hela mitt jag hoppas det; finns det nâgot bättre än en bok som suger upp en?
- Björk! Ny skiva i september efter 4 ârs tystnad!
- Ane Brun! Ny skiva i september efter 4 ârs tystnad!
- Säkert! Ny skiva i september (här erkännes att jag inte vet om det är just i september men gillar repetitionsfenomenet) denna gâng pâ engelska.
- Läsning av de böcker jag köpt med mig frân Sverige resan. Jag har bestämt mig försöka läsa lite mer pâ svenska än tidigare, men dâ detta inneburit främst nya romaner, ofta inte sâ givande romaner, letade jag mig in pâ antikvariat - efter att pâ frâgan i en bokhandel pâ Söder "Har ni möjligen Alexandriakvartetten av L. Durrell pâ svenska?" fâtt svaret: Nej. Vänta ska jag se efter, nej, just det, den är helt slut hos förlaget, sen 1998. Att man dâ fâr svaret pâ samma frâga i ett litet antikvariat i Haga, Göteborg, dagen före hemfärd: jajamensan, i pocket, som ny, de fyra delarna 100 kronor, dâ fâr man ju lust att kyssa innehavaren passionnerat. Men gör det inte. Tackar dock en stilla gud att jag bor i ett land där liknande verk förmodligen finns i minst fyra upplagor hos olika bokförlag, att den helt enkelt inte kan ta slut, och att man fâr finna sig i att läsa det mesta, fortsatt, pâ franska, i brist pâ närhet till svenska bibliotek. Phu. Det blev lângt.
- Filmer här hemma under lânga höstkvällar.
- Filmer pâ bio - bara detta att ha Lars von Trier, Almodovar, Moretti framför sig nästintill bums är ju lovely.
Och sist: Âh! som jag ser fram emot att Lillan växer upp. Under dessa tre veckor har sâ mycket hänt, en vecka utan mig och efter hemkomst, över en middag havskräftor - oj! västkustliga havskräftor! - förklarade hon, med huvudet i hand, blicken upp mot himlen, alldeles försent.
Ah! La lune. / Âh! Mânen.
Seulement la lune. / Bara mânen.
Il n'y a pas d'étoiles. / Inga stjärnor.
Seulement des nuages et la lune. / Bara moln och mânen.
Donc, / Alltsâ,
il est tard. / är det sent.
Donc, / Alltsâ,
il faut qu'on mange. / ska vi äta
Donc, / alltsâ
je n'ai pas froid. (?!). / fryser jag inte.
Ah. La lune. / Se, mânen.
Seulement la lune, il n'y a pas d'étoiles, mais elles sont là, derrière les nuages.
/ Bara mânen, det finns inga stjärnor, men dom är där ändâ, bakom mâlnen.
Donc, / Alltsâ,
je ne dois pas pleurer. / ska jag inte grâta
Donc, / Alltsâ
il est tard. / är det sent
Alltsâ, hon resonerar. Helt plötsligt känner jag ett verkligt modershjärta försiktigt börja klappa. Och klappa. Och klappa.
Allra sist, saker för andra att se fram emot: Vargas Llosa kommer till bokmässan i Göteborg! Missa det inte för mig som kommer missa det.
Godnatt!
17 août 2011
Oh ja! jag med!
Hade lätt gått igång på liknande en gång läsnörd, alltid läsnörd.
Heja vilken bra idé!
http://bookcovergirl.blogspot.com/2011/08/markessnobb.html
Heja vilken bra idé!
http://bookcovergirl.blogspot.com/2011/08/markessnobb.html
14 août 2011
Stockholm, Helsingfors och hemfärd
Stockholm var som det alltid är - förtjusande och avskräckande, samtidigt. Som alltid när jag är någonstans kan jag inte låta bli att projektera mig, tänka mig hur ett liv just där skulle te sig. Och hur jag än bär mig ser jag inte hur just jag skulle kunna inta en naturlig plats just där. Men som tillfällig besökare trivs jag. Förutom under en modeveckas innerstadskväll, med elektronisk musik strömmandes från varje gathörn - eller snarare, ur varje butiks lokal, där just det märket hyrt in just den diskjockeyn för att spela just de skivorna. Tillsammans med jag vet inte hur mycket frisyrgelé (i Stockholm används mycket frisyrgelé) samt skyhöga klackar (har aldrig sett så många skyhöga klackar på en kväll och förtår att det måste vara ytterst inne i den svenska huvudstaden).
Dock är en promenad längsmed vattnet, runt Djurgården, på Skeppsholmen oslagbar och suddar som väl är bort de flesta intryck från en modevecka som tröttar ut mig omedelbart bums. Och med luften hög, klar, hösten i antågande tänker man att jo, några månader om året, varför inte.
Helsingfors är annorlunda. Mjukare. Till och med deras innehotell nummer ett, Klaus K, drar sig från att vara snobbigt. Där den svenska storstadens till och med kafébiträden anser det mest chica är att inte dra på munnen har Klaus K världens bästa service, världens trevligaste mottagande. Helsingfors bara är, istället för att tvingar sig att vara, skulle man kunna uttrycka det. Och mer modeinriktat finns inte, men även det på ett mycket sympatiskt sätt. Hur vara mer jag, inte hur vara mer så.
Förutom detta har jag just inlett läsningen av Norrlands svårmod, av Therése Söderind, efter läsning av det här (http://alltitext.wordpress.com/2011/06/14/handelser-i-skogen/) hos Therese Eriksson. Den inleds mer än övertygande!
Lite rörande är det att tänka att en liten flicka är på en helt annan plats. När vi talades vid i fredags kväll förklarade hon att j´ai mangé des hallon, j´ai mangé des groseilles, j´ai mangé des krusbän, j´ai mangé de glass. Vi förklarade i vår tur att vi skulle ses först om några dagar, att hon först skulle vara ytterligare några dagar med sina morföräldrar. D´accord, svarade hon och sen au revoir.
Livet!
Dock är en promenad längsmed vattnet, runt Djurgården, på Skeppsholmen oslagbar och suddar som väl är bort de flesta intryck från en modevecka som tröttar ut mig omedelbart bums. Och med luften hög, klar, hösten i antågande tänker man att jo, några månader om året, varför inte.
Helsingfors är annorlunda. Mjukare. Till och med deras innehotell nummer ett, Klaus K, drar sig från att vara snobbigt. Där den svenska storstadens till och med kafébiträden anser det mest chica är att inte dra på munnen har Klaus K världens bästa service, världens trevligaste mottagande. Helsingfors bara är, istället för att tvingar sig att vara, skulle man kunna uttrycka det. Och mer modeinriktat finns inte, men även det på ett mycket sympatiskt sätt. Hur vara mer jag, inte hur vara mer så.
Förutom detta har jag just inlett läsningen av Norrlands svårmod, av Therése Söderind, efter läsning av det här (http://alltitext.wordpress.com/2011/06/14/handelser-i-skogen/) hos Therese Eriksson. Den inleds mer än övertygande!
Lite rörande är det att tänka att en liten flicka är på en helt annan plats. När vi talades vid i fredags kväll förklarade hon att j´ai mangé des hallon, j´ai mangé des groseilles, j´ai mangé des krusbän, j´ai mangé de glass. Vi förklarade i vår tur att vi skulle ses först om några dagar, att hon först skulle vara ytterligare några dagar med sina morföräldrar. D´accord, svarade hon och sen au revoir.
Livet!
10 août 2011
Självporträtt
Det är en märklig bok, Autoportrait av Edouard Levé.
Samtidigt väldigt intressant som väldigt obetydlig.
Beroende på när och hur man läser den, skall kanske tilläggas.
Thente skriver att han sällan kommit så nära vänner som Levé.
Leander skriver att han inte läst en mer naken skrift sedan, ungefär, Rousseau.
Jag förstår att de skriver så, samtidigt håller jag inte med alls. Man kommer väldigt nära vissa sidor av Levé - man vet vad han gillar och inte gillar. Men man kommer aldrig nära, till exempel, den person som senare lider till den grad att han tar livet av sig, den som redan har självmordsförsök bakom sig - vilket kanske inte är så intressant, säger ni, men samtidigt är det ju ett självporträtt det handlar om? eller också ett ställningstagande att ett självporträtt aldrig kan vara fullständigt? - verket blir istället till en mycket detaljerad mask han lägger framför ansiktet för att ge illusionen av att dela med sig av sitt innersta.
Men han delar med sig av drag. Av intryck. Lite à la Proust som delade med sig av precis hur han lägger sig och benet domnat när han vaknar och man tänker att, jo, det där vet man ju hur det känns. Väldigt evokativt. Det han upplevt har man själv upplevt och associationerna sätter fart.
Hans delaktiga självporträtt blir ditt delaktiga självporträtt.
För att det evokativa skall upplevas krävs långsam och isolerad läsning. Läser man Autoportrait som vilken bok som helst kvarstår ingenting. Den kräver koncentration för att låta meningarna sjunga.
Levé var konstnär, med diverse konstprojekt i form av konceptuella installationer bakom sig. Autoportrait är även den en sådan. Ställer mig någon frågan om huruvida den kommer leva kvar inom mig länge eller ej blir svaret tvekande. Men upplevelsen var fin.
Som naken författare tycker jag dock det är en mycket stark överdrift att sätta någon slags ekivalens mellan Levé i Autoportrait och Jean-Jacques Rousseau vars Rêveries du promeneur solitaire - En enslig vandrares drömmerier - tillhör de mest markanta läsupplevelser jag genomlevt. Men det är ju jag det.
Tyvärr krånglar blogger fortsatt så länkandet haltar och ni får klippa och klistra om fortsatt läsning intresserar (tack Anna Brodowinzaina för länkar):
http://www.svd.se/kultur/understrecket/mote-med-en-ohyggligt-ensam-manniska_4524193.svd#after-ad
http://annabrodowinzaina.wordpress.com/?s=lev%C3%A9
Thentes bokblogg, dn.se
Samtidigt väldigt intressant som väldigt obetydlig.
Beroende på när och hur man läser den, skall kanske tilläggas.
Thente skriver att han sällan kommit så nära vänner som Levé.
Leander skriver att han inte läst en mer naken skrift sedan, ungefär, Rousseau.
Jag förstår att de skriver så, samtidigt håller jag inte med alls. Man kommer väldigt nära vissa sidor av Levé - man vet vad han gillar och inte gillar. Men man kommer aldrig nära, till exempel, den person som senare lider till den grad att han tar livet av sig, den som redan har självmordsförsök bakom sig - vilket kanske inte är så intressant, säger ni, men samtidigt är det ju ett självporträtt det handlar om? eller också ett ställningstagande att ett självporträtt aldrig kan vara fullständigt? - verket blir istället till en mycket detaljerad mask han lägger framför ansiktet för att ge illusionen av att dela med sig av sitt innersta.
Men han delar med sig av drag. Av intryck. Lite à la Proust som delade med sig av precis hur han lägger sig och benet domnat när han vaknar och man tänker att, jo, det där vet man ju hur det känns. Väldigt evokativt. Det han upplevt har man själv upplevt och associationerna sätter fart.
Hans delaktiga självporträtt blir ditt delaktiga självporträtt.
För att det evokativa skall upplevas krävs långsam och isolerad läsning. Läser man Autoportrait som vilken bok som helst kvarstår ingenting. Den kräver koncentration för att låta meningarna sjunga.
Levé var konstnär, med diverse konstprojekt i form av konceptuella installationer bakom sig. Autoportrait är även den en sådan. Ställer mig någon frågan om huruvida den kommer leva kvar inom mig länge eller ej blir svaret tvekande. Men upplevelsen var fin.
Som naken författare tycker jag dock det är en mycket stark överdrift att sätta någon slags ekivalens mellan Levé i Autoportrait och Jean-Jacques Rousseau vars Rêveries du promeneur solitaire - En enslig vandrares drömmerier - tillhör de mest markanta läsupplevelser jag genomlevt. Men det är ju jag det.
Tyvärr krånglar blogger fortsatt så länkandet haltar och ni får klippa och klistra om fortsatt läsning intresserar (tack Anna Brodowinzaina för länkar):
http://www.svd.se/kultur/understrecket/mote-med-en-ohyggligt-ensam-manniska_4524193.svd#after-ad
http://annabrodowinzaina.wordpress.com/?s=lev%C3%A9
Thentes bokblogg, dn.se
Mästaren och Margarita
Nu vet jag varför den heter så.
Nu förstår jag varför den blivit en klassiker.
Nu tänker jag att ödet är smått ironiskt när en liknande historia ges ut endast trettio år efter författarens död.
Man kan som följdfråga använda: vem var den verklige mästarens Margarita?
Nu förstår jag varför den blivit en klassiker.
Nu tänker jag att ödet är smått ironiskt när en liknande historia ges ut endast trettio år efter författarens död.
Man kan som följdfråga använda: vem var den verklige mästarens Margarita?
8 août 2011
Fler barnklädsmärkerstips, någon?
Tre dagar till avfärd. Stort tack för hjälp med nedan förfrågan och har fler annat att lägga till listan så tas det tacksamt emot!
Minimundus
Tuss
Minirodini
Minimundus
Tuss
Minirodini
6 août 2011
Barnklädestips, någon? (eller förresten varför inte mer?).
Med skandinavisk butik utanför Skandinavien och mer bestämt i Frankrike är man alltid på jakt efter nytt. Det mesta har hittat hem, men på barnsidan är det fortsatt en ständig jakt för att få ihop en bra mix.
Vi försöker alltid passa på när vi är förbi storstäderna för att kolla igenom nya idéer "på riktigt", se över kvalitet, bekräfta färgskalor... Och nu är det inom kort Stockholm- och Helsingforstider för oss igen, och jag tänkte därför att jag kunde ta bloggen och er som eventuellt läser och har idéer om unga förmågor ni gärna vill få upp våra ögon inför till hjälp för att förbereda timmarna vi då har på oss på bästa sätt.
Lesson learnt so far:
- gult fungerar inte (fråga ej varför, men så är det, liksom blått absolut är ett nej tack vad gäller heminredning)
- det ska vara designigt och alltså ej puttinuttigt (puttinuttigt har fransmännen själva fullständig koll på, liksom de har absolut koll på randigt och marinblått, så liknande behövs ej).
Så - har ni några tips på bra, roliga, vettiga märken att ta en titt på, anteckna hemskt gärna i kommentarsfältet! alternativt ett mail, givetvis.
För den delen... När jag ändå har er på tråden, även om inte riktigt lika brådskande - har ni några favoritmärken också vad gäller damkläder (damkläder - säger man faktiskt fortsatt så?), herrkläder, gärna unga, uppstickande kreativa företag/designers, släng gärna dit även dessa!
Och förresten. Saker till hemmet, likväl... Tänk eleganta tyg, finurliga och snygga saker och prylar, varför inte också julklappsidéer när vi ändå är i sommartid?
Torsdag morgon bär det iväg - tänk så huvudena knakar! Och, givetvis, stort tack på förhand!
Vi försöker alltid passa på när vi är förbi storstäderna för att kolla igenom nya idéer "på riktigt", se över kvalitet, bekräfta färgskalor... Och nu är det inom kort Stockholm- och Helsingforstider för oss igen, och jag tänkte därför att jag kunde ta bloggen och er som eventuellt läser och har idéer om unga förmågor ni gärna vill få upp våra ögon inför till hjälp för att förbereda timmarna vi då har på oss på bästa sätt.
Lesson learnt so far:
- gult fungerar inte (fråga ej varför, men så är det, liksom blått absolut är ett nej tack vad gäller heminredning)
- det ska vara designigt och alltså ej puttinuttigt (puttinuttigt har fransmännen själva fullständig koll på, liksom de har absolut koll på randigt och marinblått, så liknande behövs ej).
Så - har ni några tips på bra, roliga, vettiga märken att ta en titt på, anteckna hemskt gärna i kommentarsfältet! alternativt ett mail, givetvis.
För den delen... När jag ändå har er på tråden, även om inte riktigt lika brådskande - har ni några favoritmärken också vad gäller damkläder (damkläder - säger man faktiskt fortsatt så?), herrkläder, gärna unga, uppstickande kreativa företag/designers, släng gärna dit även dessa!
Och förresten. Saker till hemmet, likväl... Tänk eleganta tyg, finurliga och snygga saker och prylar, varför inte också julklappsidéer när vi ändå är i sommartid?
Torsdag morgon bär det iväg - tänk så huvudena knakar! Och, givetvis, stort tack på förhand!
4 août 2011
Tack Peppe!
Bad om Helsingforstips och fick multum - och delar genast av mig om någon mer styr kosen mot öst.
Och tycker för den delen ni ska klicka er in hos Peppe även utan stundande Helsingforsresor i åtanke (dock är risken stor att ni snart blir lockade att åtanka en!).
Och tycker för den delen ni ska klicka er in hos Peppe även utan stundande Helsingforsresor i åtanke (dock är risken stor att ni snart blir lockade att åtanka en!).
2 août 2011
Förträffliga tider.
Utanför det otroligt ambitiösa bibliotek som nu utgör absolut största byggnaden i centrala Sunne (vilket i förbifarten får mig att tänka på den utförliga beskrivningen Tunström gör i Tjuven av den återvändandes förfäran inför förvandlingen ortens centrum genomgått, hur den stora majoriteten vackra träbyggnader på bara några årtionden lämnat plats för förskräckliga schabrak i mörkt tegel och metall - en beskrivning så hjärtslitande, ett centrum som blivit ett annat - och också hur man väl aldrig kunnat hoppas på att 2010-talet skulle slå tillbaka med liknande pendelrörelse och sätta kulturen så till den grad i centrum - även om jag i mitt stilla sinne inte kan låta bli att fundera över vem tusan som använder denna centrala skatt; vem av dessa amerikanare-förare, halvfeta med tatueringar över hela den öldränkta kroppen, som sitter inne med en släkting som istället för att dela ovan nämnda loisirs tar sig till biblioteket och läser ur det mycket välsorterade urval pjäser, poesisamlingar, romaner och annat som finns tillhanda helt gratis, men nå...)
*
Utanför detta osannolika bygge sitter en farbror vart år, sommartid; är det samma farbror vete endast de mer insatta, men jag tycker om tanken att det vore det.
Han sitter där, med en oändlig radda böcker uppställda i meterlånga rader och som han säljer för en spottstyver - det är en salig blandning det rör sig om och inte sällan finns där verkliga pärlor, jag fick i förrgår med mig Bulgakovs Mästaren och Margarita (som jag säkert får anledning att återkomma till - det är en stor lycka att hitta ryssarna åter, berättarkonsten, det osannolika tillsammans med det verkliga, lika naturtroget sammanflätat som i livet självt och faktum är att jag endast, förutom hos just ryssarna, sett det hos värmländare och faktiskt Sunnebor som Lagerlöfskan och Tunström, säkert har jag letat dåligt, men dock), Och solen har sin gång, en av de bättre Hemingway enligt undertecknad och som jag endast läst i originalspråk och sedan ett tag tillbaka längtat att läsa om - slumpen ordnar med tillfället, eller hur säger man? - samt Rapport av Birgitta Stenberg, som jag läste en roman av och lyssnade på Sommarprat av i Grekland för precis året sedan och varken tidigare eller senare läst något av. Så nu.
Vinbärsmängderna tycks få buskarna att vilken minut som helst riskera att kollapsa.
Höet ligger redan gult, i rullar, på ängarna och fälten.
Damtidningarna är i förväg fyllda med höstmode och återkomst.
Än skall här njutas av sommaren.
*
Utanför detta osannolika bygge sitter en farbror vart år, sommartid; är det samma farbror vete endast de mer insatta, men jag tycker om tanken att det vore det.
Han sitter där, med en oändlig radda böcker uppställda i meterlånga rader och som han säljer för en spottstyver - det är en salig blandning det rör sig om och inte sällan finns där verkliga pärlor, jag fick i förrgår med mig Bulgakovs Mästaren och Margarita (som jag säkert får anledning att återkomma till - det är en stor lycka att hitta ryssarna åter, berättarkonsten, det osannolika tillsammans med det verkliga, lika naturtroget sammanflätat som i livet självt och faktum är att jag endast, förutom hos just ryssarna, sett det hos värmländare och faktiskt Sunnebor som Lagerlöfskan och Tunström, säkert har jag letat dåligt, men dock), Och solen har sin gång, en av de bättre Hemingway enligt undertecknad och som jag endast läst i originalspråk och sedan ett tag tillbaka längtat att läsa om - slumpen ordnar med tillfället, eller hur säger man? - samt Rapport av Birgitta Stenberg, som jag läste en roman av och lyssnade på Sommarprat av i Grekland för precis året sedan och varken tidigare eller senare läst något av. Så nu.
Vinbärsmängderna tycks få buskarna att vilken minut som helst riskera att kollapsa.
Höet ligger redan gult, i rullar, på ängarna och fälten.
Damtidningarna är i förväg fyllda med höstmode och återkomst.
Än skall här njutas av sommaren.
Inscription à :
Articles (Atom)