När jag skulle till att skriva inläggsrubriken talade min käre herr Mac (ja, min Mac är en herr) om att just Tystnaden redan varit en rubrik här. Ja, till och med i flera olika varianter, kombinationer.
Man skulle mao kunna anta att det är ett tillstând, om tystnad kan vara tillstând, som âtminstone intresserar undertecknad, ja kanske till och med förefaller henne förtjusande, ja faktiskt kanske till och med underbart?
Tystnaden ligger nu här över oss, under oss, omger oss. Det är förtjusande, ja känns till och med mirakulöst (och mellan underbart och mirakulöst ligger ju som vi alla vet endast ett steg).
En liten har sedan en timme däckat i en fâtölj, kan vara pâ grund av känslo- och fysisk chock efter att strax dessförinnan ha doppat hela foten i mitt rykande te - vilket gav även övriga inblandade om inte chockar sâ starka emotionella upplevelser - och det är ju inte sâ att jag i sâfall är glad över orsaken - däckandet kan mycket väl ocksâ förklaras av en intensiv dag och en föregâende mycket hostfyll natt - men att säga att jag är glad över konsekvensen. Det vore en rungande underdrift.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire