Politik.

Jag som tänkt avhâlla mig frân allt liknande inser att en morgon som denna kan jag bara hâlla alla mina tummar för att dagen slutar med ett land befriat frân Sarkozy.

Hollande bättre? Frâgar ni. Allt bättre, svarar jag, efter lânga funderingar. Det kan inte bli sämre. Stâr inte ut med fler fotomodeller och rolexklockor. Ett land med samhällsklyftor kan inte ha en levande samhällsklyfteprovokatör till ledare, det gâr inte. Som sätter sin egen knappt bakom-öronen-torra-son pâ höga poster. Som har fullständig kontroll pâ samtliga tvkanaler. Som är en variant pâ Berlusconi och det förstâr ju alla och envar att ingen variant pâ Berlusconi kan vara bra för ett land.

Som i förhand väljer ut vilka som skall intervjuas pâ fabrikerna för att vara säker pâ att de inte är längre än honom. Inte bara patetiskt men givetvis farligt, liknande narcissism är farlig. Som erkänner att det kanska var "klumpigt" att fira pâ typ Paris motsvarighet av Stureplan sist. Vart ska han ta sig ikväll om sâ (ngn hjälpe oss) blir fallet - framför brasan hemma med lilla bebisen i famnen för att visa hur mycket han ändrats?


Det finns för mycket skrönor, för mânga anekdoter, för mânga vittnesmâl om idiotier, man skulle kunna skriva milvis men det är mer än jag orkar med.

Det är ju bara vansinne att man inte sett till att ha fâtt rätt till rösträtt. Det är dagar som denna man förstâr det.