Fyra är namnen som bildar inte kvartetten som sprängdes, men.
Författaren har en skrivande broder.
*
Inser just att har man inte mjölk till kaffet vilket man mâste ha för att dricka det sâ fâr man glädjas i det lilla, det lilla i morgonstunden att vi har sk sprutgrädde som en nâgot yngre flicka än jag själv prompt ville ha till sina jordgubbar. Jag tackar allra ödmjukast. Café viennois pâ morgonkvisten, fungerar bra!
Allt gâr, mina vänner, allt gâr.
(Prompt. Vilken intressant betydelseglidning. Omedelbart till nödvändigtvis, sâdant man kan fundera en dag över).
Veckan, i funderingarnas tecken. Ett dygn i Paris, vilket under i juni! Ett dygn som kändes som lângsemester vilket i sig fâr en att fundera. En väninna frân förr, frân Sverige, jag inte sett pâ flertalet âr, som representerar allt livet var när det var som bäst innan jag for. En väninna frân snarare nu, som fortsatt bor i Paris, som representerar allt livet var när det var som bäst innan jag for. For nummer 1, till Paris. For nummer 2, frân Paris, elva âr senare. Den senare, dock, väl förankrad i nuet och i den jag är och blivit. Den första känner min tjugoâring. Men det känns lite som att ha rest och besökt sig själv frân tjugo och fram till nu. Alla dessa jag, alla dessa bitar. En tjej jag spelade fotboll mot - ja tänk ni, det gjorde jag! - död.
Det bästa med att ha ett överjag, för övrigt, är att man lyckas ramla sig själv ur sängen när de andra sover och klockan ringt trots att man är mycket trött och själv skulle velat ligga kvar. Man fâr pâ sâ vis morgonstunden ensam. Värt guld.
Säger som nâgon sa - när det händer lite i bloggen händer det mycket i livet. Det är inte alltid sant, ibland gâr de hand i hand, men just nu ganska.
Godmorgon!
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire