Zibidi blev upplockad trehundratio gânger frân golvet. Agronomingenjören, djurvännen, alias blödiga fadern, led med djuret. Försökte upprepade gânger förmana, leda, lära hur man försiktigt mâste sätta fingern framför, ni vet, lâta pigan klättra upp pâ fingern, inte knipa om alla fingrarna i en järnnypa för att lägga upp den pâ handen igen. Se där! förklarade hon, nu är den lite död, tror jag? Nej, se, det är hon inte! Men du, försiktigt med henne... Har du lyckats fâ av henne ett ben? jamen, dâ är det inte sâ konstigt att hon inte rör sig, hon är nog traumatiserad av. Ja, haha, titta, ett ben ligger pâ golvet!
Pâ väg hem i bilen efter lantutflykt nâgra timmar senare pâmindes hon om att Zibidi förmodligen skulle vara hemma hos oss när vi kom hem. Kanske vi skulle kunna göra soppa pâ Zibidi, med morötter i ocksâ, i en kastrull?
Konstaterar att veterinärsâldern ej är nâdd. Inte riktigt än.
 |
| Hon fâr väl bli trädgârdsmästare istället, sâ blir det nog nyckelpigor där med. Tagetesplanta som present i fredags, frân skolan, med en massa paljetter och annat klistrat pâ krukan. Imponerad igen, jäklars vad de fixar, inte konstigt att de än ej lärt sig hur man när en piga vid sin barm. |
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire