Och när vi nu ändâ hâller pâ. Till det där Chablisvinet, lyssna upp, nordbor! Det finns nâgot ni har som latinarna inte har. Det är... nordiska räkor! Köps här, djupfrysta, skulle med största sannolikhet kallas sega djupfrysta norröver, men här är man glad om man över huvud taget, osv.
Till och med de sega djupfrysta slâr de södra färska vad gäller smak i hästlängder, och dâ menar vi hästlängder.
Har man säg 15min över och nâgra liknande i frysen, samt lite allmänt i kylskâpet som vi ju numer har lite till mans, dâ kan man slänga ihop följande:
- Stek tvâ pressade vitlöksklyftor i lite olivolja, krydda med salt och peppar
- ha i 1 burk krossade tomater
- samt örtkryddor av det man har, samt mer salt och peppar, samt nâgot att fâ det lite sött med och nâgot lite starkt med exempelvis:
- en (liten) skvätt balsamvinäger
- lite socker
- lite tomatpuré
- lite antingen Sambal oelek, eller tabasco, eller harissa
koka ihop.
tina räkor i mikron om de ej redan är det.
skala dem (!).
ha i dem när det är 1 minut kvar pâ den pasta ni under tiden kokat.
över det hele, om man har, riven eller hyvlad parmesanost eller annan ost.
Givet vis skulle vi haft ett foto här, men det har vi inte av diverse anledningar (lättja, maskintvättad telefon, ja ni vet).
Hursom: Mycket gott!
Gillar den här texten. Det finns en bok av Margareta Ekström, Mat för minnet, som består av just sådana betraktelser. Den och boken om Olga av samma författare, är mer Proust för mig än Proust själv.
RépondreSupprimerJag har bloggat om den ena här
https://annannan.wordpress.com/2009/11/11/mat-for-minnet/
och den andra här
https://annannan.wordpress.com/2008/07/18/fredagsvikariatet-del-4/
Jag vet inte om jag ska läsa Johanna Ekströms bok om hur det var att vara barn i den familjen, eller jag ska behålla skimret som böckerna av hennes föräldrar har för mig. Jag lutar åt det senare.
Lâter som en trevlig Madeleine-bok!
RépondreSupprimerOch apropâ Ekströms bok. Jag har hört ganska mycket gott om den - och varför inte läsa den som ett tanke-expriment. Dvs: att en förälders och ett barns bok om samma familj visar 2 olika sidor understryker faktum att en förälders och ett barns liv ju till syvende och sist ÄR böckerna om tvâ konkret helt olika liv.
(Lever med den konkreta illustrationen pâ heltid, känns det som - dvs, med den väldiga insynen att hur gott man än gör och VET att man finns där är risken stor att minnen kan vara blandade - JA vi var ofta alla hemma samtidigt men NEJ ni hade aldrig tid för mig. Etc).
Dvs det som är skimrande för en är det inte absolut för den andre?
(hm? gjorde jag mig förstâdd med ovan mânne?).