Idag - imorgon - Pascal.

Pâskafton. "Är det idag det är pâskafton?" "Tror det". "Igâr var det ju i alla fall lângfredag. Sâ idag, ja? antagande. Imorgon pâskdag - Pâskmândag, lundi de Pâques, typ annandag pâsk". Ja, ni hör ju.

Idag - trädgârdsrensning. Snart är vi där - dvs klara, i vart fall nästan. Imorgon sista elden, och det passar ju bra - pâskeld.
Idag - svampomelett vid hemkomst och ett glas rött, det fâr man väl kalla pâskmiddag? (efterrätt: jordgubbar! närodlade!).
Samt - pâskägg. För di stora. Pâskhare för den lilla. Bägge i choklad och med massa choklad i. Choklad pâ choklad säger vissa är för mycket. Hâller inte med dessa.

Inga pâskkärringar. Det blir inte lika roligt om man är den enda som klär ut sig - och har en susning om varför man klär ut sig. Därför delar jag inte än med mig av denna tradition till en Liten - tids nog fâr hon uppleva det pâ plats.

Imorgon, alltsâ, eldning. Som vi denna fyrtiotredje dag av eldning alltsâ kommer kalla pâskeld.
Samtidigt som vi kommer gillra upp för en rejäl pâskäggsletningsjakt. Skattjakt, heter det, säger Lillan. Likt hon bestämt säger: ou-rra, mamma. Inte h-ourra. Visst. Skattjakt ok. Det kommer ligga smâ glimrande guldägg och folieklädda chokladnyckelpigor bland de trimmade äppelträden, päronträden, de som snart stâr i blom, samt under rosmarinsbusken (som redan gör det. Âh, särdeles finna ljusblâ blommor). Obs, obs, obs. Vi har en trädgârd i vilken vi kan gömma ägg. Gudagâva. Den hemliga trädgârden, precis sâ är det (för den som likt jag själv läste den, Den hemliga trädgârden, med spänningskrupp i magen, yngre, finnes djup förstâelse för vad som menas med det. Övriga fâr ha överseende). Murgröna, gamla stenar, diverse blommor som dyker upp lite här och var. Ett enormt kastanjeträd i det som innan var betesmark för kor; som nu är tänkt bli blomsterängar och kanske till och med parkaktig park. Sâ smâningom. Det tar lite tid för träd att växa.

Det tar lite tid för träd att växa. Som en variant av det gör ont för knoppar att brista. När knoppar brister, jag vet. Men det blir inte lika roligt sâ. Har dessutom lär mig att man har rätt till att tolka litteratur i hög grad. Men har ni sett sâ vârfint det blivit här pâ bloggen? Apropâ knoppbristning.

Idag gick vi där, i gummistövlar, pâ tu man hand, med skottkärra om och om igen fylld med diverse vegatala samlingar. Och tänkte pâ Blaise Pascal. Ni vet väl, det är han som uppfann skottkärran. "Som en fransk Leonardo da Vinci", sa mannen vid min sida. Jomenvisst, sa jag.


                                                                        *

Under det att en annan Pascal hjälper oss med att mâla i köket och det som skall bli vârt sovrum.
Ocksâ känd som Monsieur Pascal. Det var monsieur Pascal som redan sâg till att väggarna som nu omger oss blev vita.

                                                                        *

Le silence éternel de ces espaces infinis m'effraie. Sa han ju ocksâ. De oändliga rymdernas eviga tystnad skrämmer mig. Skulle man kunna översätta det hela med. Och det fâr man ju hâlla med om. En av de mest kända franska meningarna nâgonsin. Om inte sâ för dess rytmik. La chute. Slutbomben. M'effraie. Le silence éternel de ces espaces infinis... m'effraie ! Utropstecknet vore inte för mycket.

(och visst har jag redan tidigare nämnt, apropâ associationsslingor mellan citat, den ypperliga franska romantiteln som i vart fall slumpmässigt, kanske medvetet, inspireras av densamma - Les hommes en général me plaisent beaucoup. Män, i allmänhet, intresserar mig mycket". Även om intresserar inte är helt rätt verb, dock ett av de fâ som fungerar i liknande form Jag tycker mycket om män i allmänhet fungerar EJ lika bra. Samt att "i allmänhet" dâ ej blir lika dubbeltydigt. Nâ).

Pascal. Pâ pâsk. Det är ju mycket passande.

Allt gott till er som tittar in här. En riktigt fin pâskafton önskar jag er!